Häromveckan hade jag den stora ynnesten att serveras en alldeles rykande varm nykokt hummer. Fångad samma dag. Lite smält smör, vågskvalp och solsken till det – och dagen, ja hela veckan, var räddad.
Hummer kan göra sådant med oss. För det är alltid något extra med att äta hummer. Det kan liksom aldrig bli vardag, räkningar och tvättstuga när det ligger en hummerhalva på fatet.
Ett av mina allra starkaste matminnen innefattar en halv nygrillad hummer på en strand i franska Västindien, dit jag hade den plågsamma plikten att bege mig på tjänsteresa samma dag som den första snön föll och i en period då unge nummer två vägrade lära sig gå. Efter att ha ätit tjusmiddag efter tjusmiddag på öarnas alla guldkrogar vädjade vi stackars resejournalister om lite äkta lokalfärg. Till slut var det en kvinna som lyssnade och förstod.
Hon tog oss till ett plåtskjul på en strand. Det doftade magiskt av sött, salt och kolgrillat. Över några brinnande halverade oljefat stod en bastant rastaman och grillade humrar för glatta livet. Zoukmusiken pumpade i bakgrunden, solen sänkte sig över havet. Vi slog oss ned på några skrangliga träbänkar – och bara njöt av hela scenariot. När hummern landade på papptallriken var lyckan fullkomlig. Behöver jag nämna att den smakade gudomligt?
Varje gång jag lägger en hummer på grillen väcks doftminnet till liv på nytt, och jag förflyttas till den där magiska stunden på stranden på Guadeloupe. Lyx måste inte serveras med guldsked och franska bubblor i glasen. Det går lika bra med papptallrik, en limeklyfta och Red Stripe ur flaska.
Så hur du än väljer att servera din hummer – tänk på att göra det bästa tänkbara av situationen. Varken överkok eller över stekstek den. Se till att den är så färsk det bara går. Fryst hummer tinas långsamt i kylskåp.
Ät den med andakt.