Egentligen lystrar Hugo till namnet Perro, som betyder hund på spanska. Har-Zeldas Hugo är kennelnamnet men det används mest i officiella sammanhang - till exempel i resultatlistan efter en tävling där Hugo ofta är representerad och då gärna någonstans i toppen.
På ett bord i vardagsrummet hemma hos Ulf och Alice Öhlund, Hugos husse och matte, ståtar det finaste priset hittills - en stor buckla som är vandringspriset Hugo jagade hem när han vann Har-SM i Skara i december förra året.
Omedveten om sin bragd ligger Hugo i hallen och myser med sin favoritpläd. Emellanåt blänger han lite på främlingarna vid köksbordet.
Trivs bäst i skogen med husse
Eftersom Plusteamet gärna vill träffa själva anledningen till besöket, får Hugo vara inne en stund under tiden vi hälsar på. Han är annars hellre ute i hundgården men allra bäst trivs han när han får gå ut på jakt med husse i skogen och där tillbringar de mycket tid tillsammans. Det är den största anledningen till att Hugo har blivit så bra som han har blivit, tror Ulf.
Att han har en riktig harnäsa finns det alltså tydliga bevis på. Det beror mycket på avel, säger Ulf, men det beror också på hur intresserad man är av att jobba med sin hund och om man tror på dess förmåga. Hugo har påbrå, pappan heter Jeppe och han vann Nordiska mästerskapstiteln 2010. Senare i år blir det Nordiska mästerskapen även för Hugo eftersom han, genom sin SM-titel, är kvalificerad. Men först blir det Gränsälvskampen som går av stapeln någonstans i Tornedalen. Om det blir tid över kanske Ulf och Hugo försöker hinna med att kvalificera sig till SM nästa år också, men det är inte bestämt ännu.
Att förbereda sig själv och framför allt hunden för ett jaktprov kräver en del. Det behövs ganska mycket träning så att hunden får tillräckligt bra god kondition, annars orkar den inte. Ändå tycker Ulf att det är enklare än många tror och att fler borde tävla.
- Det är synd att inte fler tränar sina hundar. De kan ofta lära sig mer än vad man tror. Tyvärr är det många som inte tror att just deras hund kan bli bra i jaktprov men det är inte så märkvärdigt som många tror, säger Ulf.
Snobben gjorde rasen populär
Beaglar används främst som jakthundar men för några årtionden sedan var rasen lite trendig - den blev mer känd hos allmänheten i samma veva som seriehunden Snobben, som skulle föreställa en beagle, var som populärast.
- Då kunde man se Östermalmsdamer promenera omkring med sina beaglar som var tjocka som limpor. De är ju inte riktigt lämpade för det, det här är ju hundar som vill jobba, säger Alice.
Att det blivit beagle för Ulf och Alice beror på att rasen är en bra kombination mellan drivande jakthund och familjehund. De har haft fyra stycken sedan 1986 och när barnen var små och Alice också hade dagbarn funkade det alldeles utmärkt.
- Den beaglen vi hade då var en i flocken bland alla barn.
Hugo är med dem i princip överallt, vare sig de far ut med skoter, hälsar på bekanta eller åker ut på sjön.
Både Ulf och Alice har också vuxit upp i hem med hundar och också deras tre barn har alla tagit jägarexamen och har olika raser av jakthundar.
När Ulf började gå på jaktprov med Hugo var det först mest som en kul grej.
- Men när det börjar gå bra då vill man ju fortsätta.
Själva SM-tävlingen går ut på att man först delar in tävlingsområdet i flera olika bitar, provrutor, och sedan drar man lott om var var och en ska jaktprova med sin hund. När sedan starten går har hunden sju timmar på sig att hitta och driva en hare till pris.
Efter att ha drivit samma hare i tre timmar utan att uppnå ett pris avbryts jakten och hunden får leta upp en ny hare. Detta för att man ska, så långt det är möjligt, undvika att stressa hararna i onödan.
Välförtjänt seger
I övrigt är det precis som en vanlig jakt förutom att man inte skjuter några harar. Det brukar inte Ulf göra heller särskilt ofta när han är ute på sina jaktmarker hemma med Hugo.
- Nej, man är ju rädd om hararna. Man vill ju ha dem kvar så att det finns harar att träna på för hunden.
Generellt anses det vara svårare för Norrlandshundar att jaga fälthare, som finns i södra Sverige, eftersom de oftast bara brukar jaga skogshare, som är den art som lever i norr. Hugo verkade dock inte märka någon skillnad. Han lyckades ändå driva hem sina harar till en välförtjänt seger.
Väl hemkommen efter SM-bragden blev det förstås bubblor för husse och matte och grisöron för Hugo. Om det blir några fler bucklor att ställa på prisbordet får framtiden utvisa. Men med den näsa för hare som Hugo är begåvad med så finns det i alla fall många goda chanser till fler framgångar i skogarna. n