Hos Elisabet samsas tavlor och tvätt

På alla väggar sitter vitmålade tavellister. Bara ett litet fönster i glasbetong släpper in dagsljus utifrån. De färgstarka konstverken lyses upp av välriktade spottar i taket och mitt i rummet står en säng. I Elisabet Perssons favoritrum består väggarna av vitslammad betong och golvet är klätt med klinkerplattor som värms underifrån. På en av väggarna sitter en gammal, igenpluggad kran. Åt ena hållet gränsar visningsrummet mot tvättstugan, som skärmas av med vitt linnetyg. Bara ett par steg bort ligger Elisabets målarverkstad. Både glädje och allvar - När jag kommit en bit på mina tavlor tar jag in dem hit i visningsrummet. Här betraktar jag dem på avtsånd och tar beslutet om och hur jag ska fortsätta på tavlan eller om den är färdig. Här tänker jag också ut målningarnas titlar. Hon lägger stor vikt vid att namnge sina bilder och berättar att hon oftast målar med humor men att samlingen förstås också innehåller sorgliga bilder. - Jag influeras ju av allt runtomkring mig. Jag tänker exempelvis på min yngste son när jag ser den här tavlan, säger Elisabet och visar en målning av en ung pojke som ser ut att blicka bakåt, kanske på sin barndom. Snabb omhängning Konstverk ska betraktas på avstånd. Elisabet berättar att hon oftast sitter på den vackra 1930-talsstolen som står i ett av rummets hörn. - På energistolen, skojar hon och berättar att två av hennes väninnor reagerat på att det verkar finnas mycket energi i just det hörnet. En av väninnorna fick hjärtklappning när hon satte sig där. I visningsrummet tar Elisabet emot konstföreningar och privatpersoner som vill titta på hennes tavlor. Tack vare tavellisterna förnyar hon utställningen i ett nafs. Det är också i det här rummet hon tar sig an en av hushållets tråkigaste uppgifter; att stryka tvätt. - Då står jag och filosoferar över mina tavlor under tiden. Trots att Elisabet har ritat, tecknat och målat i hela sitt liv var det först för tre år sedan som skapandet också blev hennes jobb. Hon gick ner i arbetstid som tandläkare och jobbar nu halvtid på folktandvården och halvtid som konstnär. Hobbyn blev ett jobb och Elisabet säger att det till en början inte var alldeles lätt att få familjen att förstå det. Olja, akryl och glas Visst läser hon morgontidningen en halvtimma extra de dagar hon jobbar som konstnär, men i övrigt är det sträng arbetsdisciplin som gäller. Elisabet ska delta i en öppen ateljé i pingst, en salong på galleri Storforsen i sommar och ytterligare en salong i Skåne till hösten så det går inte att ligga på latsidan om det ska finnas något att visa upp. Just nu arbetar Elisabet mest med olja, akryl och glaskonst och allt detta finns det förstås prov på i visningsrummet. Just glaskonsten är en ganska ny uttrycksform för Elisabet, hon visar oss Glashund på stenfot är tax, som familjens hund Ebba gett upphov till, och tre glasdamer som förmedlar kärlek, nyfikenhet och lycka - just de känslor hon helst av allt vill delge sina betraktare.

Hos Elisabet samsas tavlor och tvätt

Den målande tandläkaren Elisabet Persson trivs i sitt visningsrum i källaren. Här namnger hon sina konstverk, här tar hon emot dem som vill se hennes konst och här stryker hon familjens kläder.