Hon vänder begreppen om kvinnligt och manligt

Det är bråda dagar för Mariana Alves. Många vill att hon ska komma och berätta om "det här med genus". Ämnet i sig är väldigt nytt, det har inte forskats kring det här tidigare, och absolut inte i Sverige, säger Mariana Alves. Det var från början på den nivån att hon tillsammans med sju andra studenter och en forskare utgick från frågeställningen om en man kan bära en kjol. Forskningen och analysen växte och blev till den aktuella utställningen. Bilderna vänder upp och ned på traditionellt kvinnligt och manligt men vill också väcka fler och djupare tankar kring det egna levernet och inte bara leverera färdiga sanningar. Utställningen har aldrig varit så långt norrut som i Luleå men däremot har den funnit på allmän plats i Eskilstuna, Göteborg och på Svensk form i Stockholm. I Berlin fick den oväntade reaktioner, berättar Mariana Alves. - I Tyskland verkar inte den här diskussionen överhuvudtaget finnas. Flera besökare hade aldrig sett något liknande och förvånades över vad vi visade. 1. Vad vill ni med utställningen?
- Vi vill fördjupa hela designdiskussionen och ta det till vad det är. Allt i samhället är designat. Men design är inte bara snygga saker utan har också en kommunikativ innebörd. Den förmedlar något när vi bär och hela tiden omges av den. Vi använder den som en identitetsmarkör. Färg och form överhuvudtaget säger mycket till vår omgivning. Åter igen, rosa och blått. 2. Du reser runt mycket och föreläser. Genus är en fråga som man ofta pratar alldeles för politiskt korrekt om. Vad möter du för reaktioner?
- Förra veckan föreläste jag för ett gäng styrelseledamöter och veckan före på en gymnasieskola. Faktum är att tyvärr så skiljer det sig inte mycket. - Det kan bli en del diskussion kring hur man värderar dekoration och ornamentik. Det ses ofta som något som läggs på en produkt utan att det egentligen behövs. Lull-lull och krafs säger ganska mycket. Det förknippas med blommor och växter och den typen av mönster och då glömmer man lätt att det finns andra produkter med extraöverdrag, fartränder, kamouflagefärgat och massa såna saker. Det är lika mycket dekor men den sortens detaljer sägs istället förhöja känslan av kvaliteteten och styrka. 3. Vad är det med de två färgerna egentligen?
- Rosa och blått är två klassiskt genuskodade färger. Det är inget fel på färgerna i sig, det är bara det att de två färgerna symboliserar olika saker. Rosa ses som en ganska naiv och lekfull färg, lite gullig. Blå färg används ofta på institutioner för att symbolisera seriositet och kvalitet. Eftersom färgerna är kopplade till feminitet respektive maskulinitet blir det en hierarki däremellan och det problematiserar. Förutom att sätta ihop utställningen med bilder och tillhörande texter har projektgruppen vänt sig till formgivare med en sammanfattande katalog. Något som inte tagis emot med öppna armar av precis alla i branschen. Det finns några motsträvande rävar där också, surprise surprise. 4. Hur kom du in på det här ämnet?
- Jag har skrivit väldigt mycket om det. Men sen arbetar jag alltid utifrån klass, genus, etnicitet och sexualitet. De är fyra kategorier som jag hela tiden försöker kombinera. - Hela min karriär bygger på den här typen av frågor. 5. Hur påverkas arbetet när ämnet är så nytt?
- Det finns ett stort intresse för frågorna. Den konstnärliga forskningen är annorlunda den naturvetenskapliga. Man måste skriva på ett sätt som fungerar inom universitetsvärlden men samtidigt behöver den konstnärliga forskningen utvecklas.

Hon vänder begreppen om kvinnligt och manligt

Mariana Alves, nyutexaminerad elev från Högskolan i design och konsthantverk, är för första gången i Luleå på torsdag. Hon ska prata om bilderna till utställningen "Kan en man bära kjol"? som visas på Teknikens Hus.