Det var när Jeroen tittade ut genom vardagsrumsfönsterna i huset i Yrttivaara, sex mil utanför Gällivare, som han bestämde sig. Det var här och han hustrun Hester skulle bo. Han blev hänförd av den fantastiska utsikten. Framför sig såg han ett skogslandskap med berg och sjöar som senare kom att visa sig vara ännu mer iögonfallande när årstidsväxlingarna skiftade naturens färger. Jeroen brukade som barn ofta semestra med sina föräldrar i Sverige och redan när han fyllt 15 år hade han bestämt sig för att han någon gång skulle flytta till det avlånga landet i norr.
Både Jeroen och Hester kommer från den nederländska provinsen Utrecht. Jeroen från staden med samma namn och Hester från Veenendaal. För två år sedan bestämde sig paret för att förverkliga Jeroens dröm.
Deras nya liv fick en rivstart. De kom fram med sin husbil på en onsdag och redan efter två timmar hade de fått tid för anställningsintervju. Fem dagar senare jobbade Jeroen sitt första skift på ett av ortens större entreprenadföretag.
Hester åkte ensam tillbaka till Nederländerna och jobbade klart sin uppsägningstid på två månader. När hon återvände till Gällivare hade hon jobba som personlig assistent efter tre veckor.
Att bo i Yrttivaara och jobba i Gällivare innebär 60 mil bilkörning varje vecka och cirka en och en halv timme i bilen varje dag. Paret äger bara en bil och Jeroen berättar att han fått uppleva några speciella arbetsdagar de gånger Hester jobbat kvällsskift till klockan 21.00.
– Jag började klockan halv sex på morgonen så du kan ju förstå när klockan ringde i Yrttivaara på morgonen. Sedan väntade jag till Hester hade jobbat klart på kvällen innan vi åkte hem tillsammans, berättar han.
Medan Hester hela tiden haft jobb som personlig assistent har Jeroen hunnit vara arbetslös en kortare tid och jobbat som lastbilschaufför. Han har en bakgrund inom väg- och vattenbyggnation och det har varit svårt att hitta ett jobb inom det området.
– Det har varit lättare för Hester som jobbar inom vården där behovet av arbetskraft är betydligt större, säger Jeroen som nu jobbar på lantmäteriet där han stortrivs.
Samma är det med Hester som var den som i början kände störst motvilja till att flytta till gruvkommunen.
– Det var mörkret och kylan under vintrarna som skrämde mig. Nu trivs vi båda två så bra att vi nog aldrig kommer att flytta tillbaka till Nederländerna, säger hon och skrattar.
Jeroen nickar instämmande.
– Jag känner mig lyckligare här.
Vi sitter i köket i det gröna huset som står mitt i byn, cirka 80 meter nedanför byavägen. Hester och Jeroen berättar vilka som bor i granngårdarna. Lika snabbt som de lyckades få arbete på orten, lika smidigt gick det att rota sig i byn och skaffa sig nya vänner.
Här njuter de av lugnet, närheten till naturen och att slippa ett brusande stadsljud som aldrig tystnar.
Hester tycker att det varit lättare att lära känna sina grannar i Yrttivara än grannarna hemma i Nederländska Utrecht med 330.000 invånare.
– Allting har gått så snabbt. Både att få jobb och att lära känna människorna som bor här, säger hon.
De gick på språkkurs hemma i Nederländerna innan de flyttade till Sverige och pratar i dag mycket bra svenska. En av anledningarna är att de hela tiden pratat svenska även om det varit både krångligt och ansträngande.
Jeroen berättar att han efter sin första anställningsintervju, som varade i en halvtimme, var tvungen att lägga sig ner och vila.
– Jag blev så trött eftersom jag var tvungen att anstränga mig så mycket för att prata svenska och förstå vad de sa, säger Jeroen och skrattar.
Hester tycker att arbetet har betytt mycket för att lära sig ett nytt språk.
– Jag har fått höra att jag pratar mycket men att det är bra och att jag ska fortsätta med det.
Om flytten till Sverige var en stor händelse för Hester och Jeroen så väntar en ännu större omställning vilken dag som helst. Den här månaden ska de bli föräldrar.
Barnvagnen köpte dem för flera veckor sedan och Hester har sedan en tid varit mammaledig i väntan på deras första barn. I samband med att den stora händelsen närmat sig har Hester hittat en nackdel med att ha lämnat Nederländerna för Yrttivaara.
Släkt och vänner har inte kunnat vara med på den spännande resan som graviditeten inneburit, och de kommer inte kunna följa barnets utveckling på samma sätt som om de bott kvar i Nederländerna. Skype innebär bara en begränsad förbättring.
– Min mamma kommer hit och stannar en månad och det är jag väldigt glad för, säger Hester.