1”Till minne av...”, vad är det för någonting?
– Det startade 2008 när vi började prata om att göra någonting under höstlovet som kändes viktigt och angeläget. Halloween tog över och vi ville göra någonting som fungerade lite som en motvikt. En tillbakagång till någonting som egentligen är vår högtid. Vi kände att väldigt få människor hade koll på vad den här högtiden egentligen går ut på.
2Hur har intresset varit genom åren?
– Det har varit jättestort. Vi har aldrig gjort det som en aktivitet för barn utan även vuxna har fått komma. Alla som har haft lust att jobba med ett minne av någon som inte längre finns. Många har med en bild och utgår från det i sitt skapande. Det är inte alltid man har haft en relation till en människa som gått bortBarnen kan till exempel skapat ett ljusklot till minne av en hamster.
3Vilka typer av minnessakerskapar man här i ateljén?
– Man kan till exempel jobba med papper, kartong eller tapeter. Man kan använda trådar och man kan göra collage och skapa ett vackert litet konstverk om den människan som inte finns längre.
4Hur ser åldersspridningen bland besökarna ut?
– Det är människor i alla åldrar som kommer hit. Det är flest barn men också far- och morföräldrar som har höstlovslediga barn med sig. Även andra vuxna kommer in och sätter sig i ateljén för att ge sig själv den här stunden.
5Är det olika typer av objekt som skapas?
– Det är helt fritt. Man kanske har med sig ett foto eller så kanske man bara vill klippa och klistra. Det sitter i hjärtat hos den som jobbar fram konstverket. Mångfalden är otrolig. Man målar också ett litet ljusklot med glasfärg som sedan hamnar i installationen där vi tänder ljus som får lysa hela veckan och hela helgen.
– Om man vill får man komma tillbaka och hämta hem sina ljusklot.
6Är det många som brukar göra det?
– Ja det är det. I början tänkte vi diska upp dem och återanvända alla ljusklot men det fungerade inte. Så vi bestämde att de som vill får komma tillbaka och hämta hem dem.
7Hur många har varit i ateljén under veckan?
– Cirka tjugo stycken per dag brukar vi räkna. Sedan blir det också en samlingar ute i foajén när folk stannar till för att titta. Vi är ju där under dagarna och byter ljus och får hela tiden höra kommentarer som ”Oj vad vackert” när folk går runt och läser alla små fantastiska berättelser som följer med konstverken.
8Har du själv någon du saknar?
– Ja det har jag. Min mormor gick bort för mindre än ett år sedan och henne saknar jag jättemycket.
9Brukar du skapa ett konstverk för att minnas henne?
– Varje år som vi har haft den här aktiviteten så har jag börjat veckan med att skapa någonting till dem som inte finns med oss längre.
10Tycker du att det är ett bra sätt att bearbeta sin saknad och sorg?
– Ja det tycker jag och jag tycker att det är fint att vi har en speciell dag eller vecka när vi tänker lite extra på dem vi förlorat. Sorg och glädje bär vi ju med oss hela tiden genom livet men det känns jättefint att vi har en tid på året när vi fokuserar lite extra på det här.
11Varför tycker du att man ska komma till Kulturens hus och titta på installationen?
– Man ska inte bara titta, man ska helst komma hit och ta del av det genom att sätta sig i ateljén och skapa någonting. Och om man inte hann göra det den här veckan så är jag övertygad att det här återkommer nästa år.