HISTORIEN ÄR VÅRT problem, sade en atenare, vi lever nu men byggena måste hela tiden stanna upp. Förresten, har ni besökt tunnelbanestationen vid Syntagma? undrade han.<br>Nä, inte än, vi går. Då och då blir vi stående, vridande på kartan.<br>Ska man hem kan man i stället höja blicken och spana efter Akropolis, vi bor på den gröna kullen intill, ibland hittar vi gångvägen, ibland inte.<br>Den är av blänkande marmor och löper runt den heliga klippan. Här strövar folk dag och natt, mest athenare, stora lugna ungdomsgäng, familjer men även turister, om kvällarna kan man lyssna på musik längs vägen. Parthenon, underverket från antiken skimrar dag och natt högst upp på Akropolis.<br>ATT DET SER ut som det gör idag beror på svenske generalen von Königsmarck som i den venetianska armen 1687 lät avlossa de skott som fick templet att rasa. Ottomanska soldater förvarade nämligen krut där inne.<br>Sikta fel är intressant, i går dök gamla olympiastadion upp och en bit därifrån regeringspalatset. Killar i korta kjolar och tofflor med tofs stod stramt uppställda med gevär intill små kurer. Plötsligt började de röra sig, sprätta med benen i långsam rituell dans längs trottoaren.<br>EN DAG ÄR centralmarknaden försvunnen där kött ser ut som på landet vid slakten och frukt och grönt säljs på ett torg bredvid, jordgubbarna kostar tio kronor kilot och tomaterna fem.<br>Var är den? undrar vi i det brusande folklivet mitt i stan för kartan är borta. Ingen aning, säger en tjej i en affär. Det är långt, ta taxi, svarar en man i en kiosk. Men en kvinna på ett kontor ritar några streck och tio minuter senare är vi där, mammor vet, det är mammor som handlar och bär.<br>? HAR NI KOLLAT T-stationen vid Syntagma? undrade atenaren. Vi går in, ja, nybyggd och fin, marmor förstås men vad är det? Ena väggen inglasad, dov musik, spår av antik väg, gravkamrar. Och där, ett skelett från 500 år före Kristus betraktar rulltrappan och oss nu levande, lyssnar: Gnissel från tunnelbanan, orgelmusik.
