Historien talar

Det var en kall sommar år 1900. Snön låg kvar ända ner till Langas stränder. Det vet vi, för det skrev adelsynglingen Henric Horn, då 20 år gammal, i sin dagbok. Horn var tillsammans med den välkände Eric von Rosen på fjällresa, för att hämta samiska sejtar. I dag sitter John Kuoljok och bläddrar i en kopia av dagboksanteckningar förda under Lapplandsfärden sommaren 1900 av Henric Horn. Det var John Kuoljoks farfar, och andra anfäder, som träffade Horn och von Rosen. Kuriosa detaljer En annan tid, ett annat synsätt. Helt självklart att svenska adelsmän kunde använda sig av samer för att plocka med sig den ena sejten efter den andra. Lapparna betraktar de med en blandning av fascination och oförståelse, respekt och överlägsenhet. Och så de kuriosa detaljerna: All champagne, punch och likör som förtärdes. Maten som serverades under fjällturen. Oxbringa, frankfurterkorv, hummer och kräftstjärtar. Men vi börjar med hur det kom sig att John Kuoljok fick tag i dagboken.  ? Under ett år var jag riksordförande i föreningen för karelska björnhundar. 1987 ledde det till att jag erbjöds bli hundförare i ett jaktlag i Rottneros i Värmland. Jaktlaget visade sig bestå av många blåblodiga. Så kom jaktledaren. Han hette Claes Horn ? då började några klockor ringa hos mig. Sakteliga drog sig John Kuoljok till minnes vad hans far hade berättat. Han fick god kontakt med Claes Horns son Henric, som berättade att hans farfar, Henric Horn den äldre, hade varit på en resa i Lappland när förra seklet var ungt.  ? Henric och jag höll kontakten och jag blev ditbjuden på midsommarkalas. Den här kontakten har gjort att jag nu sitter här med anteckningarna. Min far dog i april förra året, men jag hann berätta att jag nu var nära att få dokument om det han så ofta berättat om ? hur Horn och von Rosen kom och tog med sig sejten. Stämmer i detalj När John Kuoljok läser Henric Horns dagbok från Lapplandsresan konstaterar han att faderns muntliga berättelse, som i sin tur kommit från Johns farfar, nästan stämmer i detalj. Bara på någon enstaka punkt har saker blandats samman.  ? Det här är så viktigt för mig personligen, men också för alla samer som är intresserade av historia, säger han. Det var den 12 juli år 1900 som Henric Horn och Eric von Rosen, plus ett antal bärare, nådde Vaisaluokta. Målet var enligt Horn själv ?att besöka där varande lappar, se större renhjordar och förmånligast taga en seit (afgud)?. Horn skriver vidare: ?På lapparnas uppmaning avsköt jag skott med min bössa till tecken att jag kom i vänliga afsikter. Skotten besvarades strax därpå från land. Omkring 50 hundar mottogo oss på stranden med ilsket skallande. Några lappar syntes ej till. Byn bestod af fem kåtor och hade mellan 30 och 40 innevånare, hvilka alla voro af Kuoljokstammen. (...) Fick kaffe i närmaste kåta och fick taga in i den berömda skidlöparen Anders Mickelsson Kuoljoks kåta.? För 25 kronor lovade Anders M. Kuoljok att visa var den sejte fanns som adelsmännen var ute efter. Berättelsen andas sedan vad John Kuoljok också säger ? att hans anfäder måste ha haft dubbla känslor inför det som skedde.  ? De måste ha hamnat i en lojalitetskonflikt. Å ena sidan ville de ha kvar sejten, å andra sidan ville de bli av med den eftersom de hade blivit kristnade. Anders M. Kuoljok hittade sejten och Horn skickade iväg fem man för att hämta den. Dessa återkom dock med bestörta miner, men ville först inte berätta vad som hänt. Så småningom kom det dock fram att Keira Vanna hade erfarit en känsla av att någon osynlig hade klämt honom mycket hårt om bröstet. En annan, Erik Kuoljok, hade blivit hastigt sjuk. Och, skriver Horn, lapparna uttalade även sin övertygelse att trollen voro i stenen och att han därför var så tung. Svåra vedermödor Horn bestämde sig nu för att följa med. En släpbår konstruerades och efter många timmar och svåra vedermödor kom sejten till Kuoljoks viste. John Kuoljok menar att berättelsen oundvikligen leder till politiska funderingar. Efter att ha läst den känner han än starkare hur trakten kring Vaisa är hans egen historia. Men så kom vattenkraften. Och sedan tvångsförflyttningen av nordsamer. Av Kuoljoks lappskatteland finns intet kvar och ersättningarna har varit i princip obefitliga.  ? Man ska känna till historien ? annars finns det de som skriver sin egen historia. Och jag tycker det är mycket tragiskt med alla de samer, som på grund av lappfogdarnas framfart, har hamnat utanför samebyarna. Och i Jokkmokks same-byar i dag är det bara Lulesamer som står utanför! Sejten flyttade i alla fall och återfinns i dag på Ájtte. Den 20/7 1900 lämnade den de marker där dess kraft och status ingivit respekt hos människorna. Med hjälp av Anders Korak och Keira Vannar tog Henric Horn den i sin båt. ?Jag for med verklig saknad från det trevliga stället, där jag bott i över en vecka. Härlig medvind.?