Hiphop: Väldigt bra vissa stunder

På Sean Carters förra utspel Kingdom came tyckte jag att det kändes krystat när Sean Carter, snart 40 bast - envisades med att skriva rader som "30?s the new 20 nigga I?m so hot still". Trots att jag överlag gillade Kingdom came - framför allt beatsen så gick det inte släppa känslan att den nyblivne skivbolagskungen Sean både blivit feg och fått åldersnoja. Inget av de två sakerna är speciellt klädsamt inom hiphop. Därför är det också logiskt att han kommer tillbaka ännu en gång. Jaÿ klarar inte av att vara tvåa. Lite modigare är han också och, verkar det som, lite mer tillfreds med att snart vara 40 i en bransch där knappt kördugliga som Chris Brown och Soulja Boys telefonsignalsmusik är betydligt hetare på skolgården än gangstersnack över Dre-beats. Sean verkar mer tillfreds med att inte längre vara viktigast. Eller ens störst. För med den här plattan lär han varken bli antingen eller av de sakerna. Jaÿ-Z:s musik kommer aldrig att välta en över ända igen som det gjorde 1996. Eller 2000. Men den är bra ändå. Väldigt bra vissa stunder. Diddy och hans entourage av producenter gör som vanligt ett habilt hantverk, med vackert soulsamplade Sweet som bästa exempel. Gamla Common-producenten No I.D:s Sucess är en annan omedelbar favorit och precis det typ av midtempospår som Jaÿ-Z byggde sitt imperium över. Men den största stjärnan, vid sidan om Sean på konceptalbumet (ni kan väl redan historien att Jaÿ gjort hela albumet efter nya filmen med samma namn) American Gangster är Pharell Williams. Hans monotona pianoklinkande och falsettrefränger på I know och Blue magic är redan två av de största behållningarna på hela det här rap-året för mig. ! Lyssna också på - Pharell - In my mind

Hiphop: Väldigt bra vissa stunder

På Sean Carters förra utspel Kingdom came tyckte jag att det kändes krystat när Sean Carter, snart 40 bast - envisades med att skriva rader som "30?s the new 20 nigga I?m so hot still".