Ibland kan man kan bli totallurad. Helt och hållet bortkollrad. -Särskilt när den journalistiska extasen fördunklar sinnet.<br>Jag satt på redaktionen i Kiruna. Det var lördag, helgjobb, och inte så tätt mellan uppdragen. Helgen var min sista i Kiruna innan flytten till kusten. Jag borde hinna att städa upp litet bland mina grejor, resonerade jag.<br>Lördagstidningens etta, förstasida, ropade ut hotande miljonförlust för Inexa. Själv hade jag åstadkommit betygsvaka med störande fester och vandalisering på krematoriet, översvämningshot mot Malmbanan och storkontrakt för LKAB. Ett hyggligt facit när sommarstiltjen hade börjat stryka runt Kirunas knutar.<br>Några timmar senare skulle det dock hetta till på -nyhetsfronten som aldrig tidigare i Kirunas historia. <br>Ni minns inte den helgen? Nä, men jag gör det.<br>Tidigare på förmiddagen hade jag varit ute på en bil- och MC-utställning och satt nu och filosoferade över en fluffig ingress.<br>Rymdturister på besök<br>En bra helggrej fanns dock: Ishotellet hade bjudit in till presskonferens på lördagen med amerikanska rymdturisten Dennis Tito och fru. Den pärlan borde få framstående plats på förstasidan. Paret var på privat semesterresa i Lappland och hade gått med på att hålla en kort presskonferens.<br>Då ringde telefonen.<br> ? Jo, det är från Järämä, sade en pipig samisk stämma i mobiltelefon. Vi har en björn som strukit omkring vårt rengärde och nu ska vi släppa ut renarna. Vi skjuter björnen om den angriper renarna, trots att det är mot lagen. Kan Kuriren kan komma ? Vi vill berätta om björnplågan.<br>Järämä? 15 mil förbi Soppero, fyra mil grusväg västerut mot fjällen i ödemark. Långt! Men jäklar, det luktade scoop lång väg. Tänk om de sköt björnen mitt framför kameran? <br> ? Jag kommer, sade jag i luren där fågelkvitter från tundralandet -hördes.<br>Febrilt började jag utrusta mig för expedition Järämä med kamera, teleobjektiv och film. På vägen dit kunde jag ju avverka rymdturisten också. Perfekt.<br>Böter och gruvstrejk<br>Jäktade hem, gjorde snabb matsäck, klädde om, berättade för familjen om dagen och körde mot Jukkasjärvi. Vid bron över Torneälven vinkades jag in i en parkeringsficka av en polispatrull.<br>Helvete! Jag hade tydligen missat den luriga 70-begränsningen.<br> ? Har jag kört för fort, frågade jag med nedvevad ruta, väl medveten om den pinsamma situationen. ?Kuriren hade litet för bråttom med nyheten?, skulle väl eka i polishusets korridorer i veckor. Och kommentarer kunde naturligtvis förväntas vid dagliga polisringningarna.<br>Det hade gått drygt 80, meddelades det. Dessutom var inte bilskatten betald. Böter skrevs ut. Förkrossad gavs jag tillåtelse att åka tillbaka till stan? efter Jukkasbesöket för att hämta egna bilen för fortsatt resa.<br>Slokörad rullade jag in till ishangaren i Jukkasjärvi. Då ringde nyhetschefen Per Öbom.<br> ? Det är strejk i Malmbergsgruvan, berättade han upphetsat. Men ta det i morgon eftersom du har mycket i dag.<br>Jag blev lättare till sinnes när jag räknade ihop helgen i förskott. Få se, strejken lär väl bli stora ettanyheten kompat med rejäl bild av björnskottet, ja. Rymdturisten kommer säkert också med.<br>Ruffel och båg var bara förnamnet ...<br>Rena journalistiska extasen uppstod. Vilken final! Min sista helg i Kiruna skulle innebära rena röjet i måndagstidningen!<br> ? Välkommen, sade Helena Sjöholm, pressansvarig på Ishotellet. De väntar inne i vår igloovillage.<br>Jag fördes in i Jukkas ?ishall? som håller minusgrader. I den igloo som fanns stod Titos. De hade silveroveraller och konstiga hjälmar på huvudet.<br> ? Hello, Mr and Mrs Tito, fick jag fram.<br>De muttrade något ohörbart. Därefter fördes jag ut ur igloon med -Titos vid min sida. En ögonbindel sattes på mitt huvud.<br>Vad var nu detta? Fru Tito sade något. Men. Rösten påminde om gamla Kurirenmedarbetaren i Kiruna, Annika Wallsson. Och lät inte Mr Tito som frilansfotografen Kenneth Paulsson?<br>Stora journalistiska extasen bleknade. Men vad gjorde det? I bil -fördes jag till en härlig fest i en hyrd stuga tillsammans med mediakamraterna i Kiruna. De hade fixat allt. Fejk, fest. Strejken var påhitt och Per Öbom vidtalad, björnen var båg och sameradion hade ordnat detta med inspelad fågelsång och allt, Tito var en bluff, overallerna från amatörteatern och silversprayade, hjälmarna silvermålade skurhinkar med gluggar framför ögonen. Jag hade inte kört för fort, bilskatten var betald och poliserna på något sätt inbokade. Dessutom var min familj -införstådd med allt.<br>Jag hade svalt allt med hull och björnhår. Så kan det gå när man är omgiven av konspiratoriska kamrater.<br>
