Idag kommer åtalet mot den unga man som misstänks för styckmordet på Vatchareeya Bangsuan. Det är en viktig rättsprocess som kan hjälpa människor att gå vidare från något som egentligen inte går att förstå eller komma över.
Vatchareeya var bara 20 år när hon bragdes om livet. För hennes nära och kära är sorgen skriande. Många berörs av hennes död i en mindre stad som Boden.
– Vi grannar sa när det hände att det här är vårt berg, vi ska gå hit ändå trots allt det hemska, men det blev inte så. Idyllen är förstörd, säger Lisbeth Larsson, 67, till Norrbottens-Kuriren.
Hon talar om den sena kväll i maj då kroppsdelar hittades i ett ödehus på Gammelängsberget. Vatchareeya Bangsuan hade varit försvunnen i dryga två veckor när en liten sökgrupp från frivilligorganisationen Missing People gjorde det avgörande fyndet.
De anhöriga kunde snart sluta sväva i ovisshet – men fick samtidigt ett förfärligt besked.
– Det går inte att beskriva hur det känns. Det känns som om jag har dött samtidigt som min dotter, sa Vatchareeya Bangsuans mamma till Kuriren.
Missing People hyllades för ännu en viktig sökinsats. De hade inte bara genomfört fem skallgångskedjor efter Vatchareeya Bangsuan. De var även avgörande när en försvunnen ung man i början av maj hittades död på Porsön i Luleå.
”Det stora engagemanget i Missing People visar att människor finns till för varandra. Vi är fortfarande ett samhälle med hjärta”, skrev jag i en krönika.
Gammelängsberget är ett populärt promenadstråk i Boden. Kommunen har lovat att ödehuset där Vatchareeyas kvarlevor hittades ska rivas så snart polisutredningen är klar.
– Skälet är enkelt att förstå. Det behöver inte stå där som en symbol för ondskan, har kommunalrådet Bosse Strömbäck sagt.
Samtidigt har Vatchareeya Bangsuans anhöriga använt brottsplatsen som en plats för sorgebearbetning. Kort efter fyndet hölls en thailändsk ceremoni vid ödehuset. Ett 30-tal nära och kära samlades. De tände rökelse och lade ner blommor och Vatchareeyas favoritmat, som mamman hade lagat.
En buddistisk munk läste verser och samlade in pengar till välgörande ändamål.
– Eftersom hon blev mördad hölls ceremonin vid brottsplatsen, man vill kalla hem hennes själ. Då det tog flera dagar innan kroppen hittades tror man att själen sprungit iväg, berättade Natalia Salaitong, som var med på ceremonin, för Kuriren.
Jag är ingen kriminalexpert. Jag kan omöjligen sia om hur rättegången kommer att gå efter åtalet har väckts. Det jag däremot kan hoppas är att rättsprocessen blir så grundlig och framgångsrik som möjligt.
Grova brott som aldrig uppklaras sätter djupa spår i människor. Främst de anhöriga – som är brottsoffer – men även det omgivande samhället behöver veta vad som hände för att få möjlighet att gå vidare.
Det handlar inte om hämnd eller förlåtelse. Det handlar om att rättsväsendet ska plocka upp skärvorna av det förfärliga, foga samman dem så långt det är möjligt, för att slutligen fälla rätt gärningsperson och utdöma det straff som lagen anger. Så fungerar en rättsstat.
Styckmordet på Vatchareeya Bangsuan kommer alltid att vara något av det värsta som drabbat Boden. Hennes död går inte att på något sätt acceptera eller förstå. Så svårt är det mänskliga livet ibland, så hemskt blir det när en människa dödar en annan.
För människor gäller det ibland bara att försöka stå ut – och att ta hand om varandra i ilskan och sorgen.