Hemmavid: "Jag måste bara få tillföra lite kitsch och färg ...

Vi kommer mitt i cupcakebaket och Ulrika möter oss i dörren med piffigt förkläde och vispen i handen. - Ojoj, vi har inte hunnit pimpa kakorna färdigt, tänk vilken duktig husmor jag är - se och lär, kvittrar hon och fortsätter att strössla bakverken i sina fina former. Lilla Ella hjälper gärna till och snart är det fikadags vid köksbordet. Ulrika hittade hem till Svartöstan redan som 26-åring, det kändes rätt på en gång "jag älskar byakänslan" när hon flyttade in i tvåan i hyreshuset på andra sidan vägen. - Så jag ställde mig i tomtkön. Jag visste ju att det var här jag ville fortsätta bo även i framtiden. Längtade tillbaka
I flera år fungerade Ulrikas tomt som hennes lilla kolonilott och raggarbilsparkering. Hon byggde staket runt tomten och ställde trädgårdsmöblerna där. Sen mötte hon kärleken i Kent, han bodde långt ut på landet och där provbodde de tillsammans. Men nej, Ulrika ville tillbaka till sitt Svartöstan. - När vi bestämde oss för att bygga på tomten gick det fort, vi gick runt här och stegade ut var vi skulle vilja ha de olika rummen, sen satte vi oss vid köksbordet med papper, penna och linjal. Vi kollade inte i en enda huskatalog, det är så typiskt oss, haha. Jag ville ha ett stort kök och rejäla badrum och så blev det. Lösvirkesbygget tog fart under ledning av en inhyrd snickarkompis. Kent tog ledigt från jobbet under ett halvår och Ulrikas pappa ställde upp som hantlangare. Sex månader senare gick flyttlasset, tvärs över gatan. - När kommungubbarna inspekterade det färdiga bygget förundrades de över att det blev ett så snyggt hus utifrån de skrala ritningar vi lämnat in, säger Ulrika och konstaterar att det ju inte var så himla svårt att bygga hus. Husets yttre skvallrar inte om att det är nybyggt, i Svartöstan kräver byggreglerna att husen ska smälta in i befintlig miljö, med bland annat rätt sorts fönster och liggande panel, och det ska även stå i gatulinjen, precis som husen här alltid gjort. - Det är ju bara bra, man får mer tomt inne på gården på så vis, konstaterar Ulrika. Egen tidningstapet
Även om husets exteriör har en äldre look så är interiören modernare. Som i de flesta hus är det rätt stilrent, men inte FÖR stilrent. Det har Ulrika varit noga med: - Jag måste bara få tillföra lite kitsch och färg. Piggt ska det vara. Inte alltför tillrättalagt. Sin egen prägel har hon definitivt satt på inredningen, inte minst genom fototavlorna från sarvslakten och renhornet från hennes egen ren - Ulrika är same och har eget renmärke samt egna renar - och alla pinuppedetaljer. Ulrika älskar pinuppans naiva 50-talslook och det syns lite här och var i hemmet. Dessutom har en bunt tidningar från 40-talet hamnat uppåt väggarna, gamla Norrskensflammor hon köpt på loppis och sparat i åratal har äntligen fått en ny funktion som halltapeter.

Hemmavid: "Jag måste bara få tillföra lite kitsch och färg ...

Vad får du om du mixar pinuppor, renhorn och gladkitsch med en tatuerad husmor i ett nybyggt hus? Svar: Ulrika Nilsson Kuoljok och hennes hem i Svartöstan. Foto: Linda wikström-->