Videon är inte längre tillgänglig
Att det måste varit hundratals spikar i husets gamla träinnertak förstår man när Malin berättar om de många timmarnas jobb med att dra ur dem.
- Min bror Nils och hans sambo Alexandra hjälpte oss och vi hittade på alla möjliga slags frågelekar för att få tiden att gå fortare medan vi stod och drog ut spik efter spik efter spik ...
Ett buktande papptak
Allt började med det märkligt buktande papptaket, det hade börjat spricka på vissa ställen och när Malin och Leon skar ett litet hål med kniven kom vattnet!
- Det var valborgsmässoafton, det fanns ingen att ringa, men vi stängde av allt vatten och så fort det blev vardag kontaktade vi vårt försäkringsbolag. Med facit i hand skulle vi inte ha börjat med att lägga krut på färg och tapeter utan på de större sakerna som rörledningar, säger Malin och berättar att de knappt hunnit halvvägs med renoveringsarbetet efter den första vattenskadan, som uppstått på grund av läckande rör i toaletten på övre plan, förrän en vattenskada i källaren upptäcktes.
- Kakelplattorna började lossna och visst - där var vattenläcka nummer två.
Ett intensivt första år
Malin berättar hur familjen fick leva utan tillgång till dusch i fem månader och vilken lycka och höjd av lyx det var när det nyrenoverade badrummet äntligen kunde invigas framåt höstkanten.
Det blev alltså ett intensivt första år i villan på Djupviken.
Villan som familjen flyttade till från lägenheten i stan sedan barn nummer två meddelat sin ankomst.
- Vi ville slippa alla trapporna i hyreshuset och när den här kåken dök upp och vi fick den till ett bra pris slog vi till direkt. Det var faktiskt det första och enda huset vi tittade på.
Saker med särskild betydelse
Familjen är villans andra ägare. Det gamla par som en gång lät bygga huset hade dött och släktingarna som sålde tömde huset strax innan Malin och Leon skulle ta över det. När Malin insåg att det mesta skulle köras till tippen sa hon stopp och belägg!
- Jag gick runt och tejpade upp "Malins" på det jag ville ha kvar, det var ju synd att slänga gamla fina byråer, plåtburkar och tavlor. Det känns bra att litegrann av det som alltid stått i huset får stå kvar, säger Malin som gillar att omge sig med saker som har en särskild betydelse för henne. Därför står den av hennes far snidade träprästen på bästa plats i vardagsrummet, liksom guldkatten hon minns från mormors hem och stringhyllan hon tiggde till sig från pappas stuga.
Tavla målad av syster
En annan av favoritsakerna i Malins hem är den handmålade textiltavla som hennes konstnärliga syster gjort.
- Egentligen är den nog mammas eller mormors men den passar så bra hemma hos oss, jag älskar färgerna!
Färg ska det vara när Malin får bestämma, även om det från början svarta köket var väldigt nära att vid ommålningen bli vitt.
- Min son Fabian sa att hemmet i så fall skulle bli helt svartvitt och då ändrade jag mig. Jag vill absolut INTE ha ett svartvitt hem, som "alla" andra, jag är allergisk mot det! Väggarna fick bli olivgröna istället.