Hå, hå jaja. Sommar igen. Vintern har gått fort. Nu väntar långa, lata och lediga dagar i hängmattan, på badstranden och i solstolarna. Samt bakom gräsklipparen, vid spaden, på ­biltvätten och med hammaren i näven. Dessutom ska man hinna motionera ordentligt, umgås med släkt och vänner, sova ut på morgnarna, städa köksskåpen som inte städats på så länge att jag inte vågar tänka tanken, frosta av frysarna och skyddsbehandla fjolårets nybygge i form av veranda som troligen blev Sävasts största. Däremot satsar jag hårt på hängrännor i Abisko, ett annat berömt ­projekt i dessa spalter. Som bekant rann vattnet åt fel håll eftersom stugan lutade. Rännorna togs därför ner för att vila upp sig. ­Efter ­uppsättning kan inte fotografen Gidlöw på Kuriren komma med retsamma stickord som han gjort flera sensomrar alltsedan rännfiaskot. - Nähä, det blev inga hängrännor i år heller? <BR>Det är nu under sommaren som alla förhoppningar ställs på att hinna det som aldrig hunnits förut. Och jag ska dessutom ägna mig åt min ­livsuppgift: Maskrosorna. Kampen går vidare och jag är just nu i ett mycket kärvt ­defensiv. Nästan som Sverige-Trinidad/Tobago med 15 minuter kvar och ­ställningen 0-6. Hopplöst, alltså. Kuren med gödsel, som enligt expertis skulle få maskroseländena att försvinna, har totalt misslyckats. Maskrosorna är de frodigaste som setts hitom djungeln. Allt nog har jag nu tagit ett nytt desperat grepp mot de ondskefulla gula monstren i som vandaliserar gräsmattan: Kortklippning. Ofta. På så sätt räknar jag med att spridningen ska minimeras. <BR>Ett problem finns dock: Gräsklipparen, en gammal Stiga med Briggs and Strattonmotor. Motorn benämns Sprint Quiet. Jag kan dock ­garantera att den här gamla, begagnatinköpta maskinen varken är snabb eller tyst. Om gräset är för högt och tjockt stannar apparaten obönhörligt ­efter att eftertänksamt och allt långsammare tuggat i sig gräset. I bästa fall kan man parera med full gas. Men straxt efter måste nästa åtgärd ­vidtas: Dra ner på gasen. För när Briggs kommer ut på redan klippt ­område eller zon med tunt gräs och tunga gräsmotståndet upphör ­varvar motorn upp å det grymmaste. Och då, mina vänner, utbryter ett tordönslikt dunder som närmast kan motsvaras av sammanlagda vrålet i en miljon svenska vardagsrum när Henke Larsson gör avgörande målet mot nämnda Trinidad och ­Tobago. En halvdöv rockgitarrist med öronproppar, rutinerad efter 500 konserter med 120 decibel, skulle få stora skälvan när Briggs och ­Stratton trottlar upp. Så årets krig mot maskrosorna blir i första hand ett preventivt sådant med låg och kontinuerlig klippning. I andra hand kan rent våldsmässiga åtgärder påkallas genom uppdragning av inkräktarnas rötter. Ska visst finnas något specialverktyg som pressas ner i marken och skär av roten så att växten kan dras upp. <BR>Nackdelen kan väl vara att gräsmattan efter en behandling ser ut som trädgården invaderats av sorkar som grävt hundratals hål. Så detta är nog ett lika tveeggat svärd som gödslingen, kortklippningen och den saltmetod jag provat. Man lägger alltså grovsalt i skärningen där alla blad går samman medelst en speciell anordning. Jag saltade ett par hundra maskrosor. Förgäves, förstås. Ett annat alternativ vore någon slags krigsdans på gräsmattan, typ regndans. Hör ni talas om någon som utför underliga krumsprång på en ­gräsmatta i Sävast i sommar kan detta ha tre orsaker: Antimaskrosdansen fungerar. Ingenting fungerar av tidigare nämnda åtgärder. I stället har ­maskrosorna skördats och omvandlats till maskrosvin. Ingenting har fungerat. Maskrosorna har definitivt segrat, ­nederlaget är totalt, rosornas krig är över och undertecknad är i behov av akut vård av psykiatriskt snitt. Tills vi syns nästa gång: Ha en skön sommar. Låt inga gräsliga ogräs förstöra det goda sommarhumöret. Trevlig helg!
