Helgkåseriet: Som man googlar får man svar ...

På sistone har jag ibland funderat över betydelsen av information. Hur vi kommer över den, bland annat. Det är inte utan att man förundras över hur tillgängligheten har förbättrats, eller åtminstone förändrats, under en efter mina mått mätt hiskeligt kort tidsrymd. Om den industriella revolutionen gick undan, så har informationsrevolutionen formligen skenat. Och vem håller tömmarna, undrar vän av ordning oroligt. Jo, det gör Google. En tämligen nyfödd gudom på infohimlen. För inte så länge sedan samlade vi tålmodigt på stora och snygga uppslagsverk sprängfyllda med beskrivningar om främmande eller svårgreppbara företeelser. Långa avsnitt behandlade världskrig och gamla kungar. Med eller utan bilder var detta det sätt som vi inhämtade svar på. Var man inte utrustad med ett uppslagsverk i flera band så hade man i alla fall ett som hette Lilla focus. En liten bok med förvånansvärt många svar. Nu ser informationsscenariot helt plötsligt helt annorlunda ut. Jag talar naturligtvis om internetfenomenet som till och med bevärdigats ett eget verb. Vart man än går, där någon ställs inför en fråga, eller varför inte ett till synes olösligt problem, så hör man: "googla." Och så var den saken ur världen. Simpelt. Vi har till och med utrustat oss med ett för oss inte helt naturligt, men väl befogat, mått av skepsis, när vi tar del av den flod av information som bjuds, när vi trycker på sökknappen. Livets mening och bisarra teorier
Jag beslutar mig för att göra ett alldeles oberoende experiment. Hur mycket klarar den här sökmotorn egentligen om den sätts på prov? Och jag tänker göra det rätt svårt. "Meningen med livet" - enter. Jag får inte mindre än 1.030.000 träffar. Jösses, finns det så många svar på den frågan? Nåja, ganska snart visar sig träffarna vara nya frågor i stället för svar. Kanske var det lite för pretentiöst. Jag tar något annat. Något annat som alla vill veta. "Olof Palme + mördare". Nu fick jag färre träffar. Men många ändå. "Ungefär" 121.000 säger Google. Jag börjar intresserat ögna igenom träfflistan. Det mesta känns bekant men snart hittar jag något nytt. Det verkar som om väldigt många männsikor har bedrivit egna utredningar och kommit fram till antingen samma sak som de officiella, eller så något helt annat. Somliga teorier framstår som mer än lovligt bisarra. Snart inser jag att jag gjort en djupdykning i dårarnas paradis. Lärorikt det också, på sitt sätt. Nej, det är nog inte heller rätt fråga. Ingen av träffarna jag går igenom innehåller ett klart svar. 973 recept på morotskaka
Något enklare då? Något nyttigt och konstruktivt. "Byta packning i kranen". 10.100 träffar. Nu börjar det likna något. Det visar sig snart att det var tur att jag kollade upp det här innan jag började skruva isär något. Nymodigheter som engreppsblandare ska det visst inte bytas packning på. Se där, det var ju något konkret, ett verkligt svar. Jag fortsätter en stund i den andan och visst, man kan ta rätt på nästan vad som helst om man får tag på en dator med internet. Hundratals stickbeskrivningar, otaliga artiklar om situationen i Sudan och minst 973 recept på morotskaka. Man kan till och med hitta instruktioner till hur man bygger sig ett eget litet hus. Jag fastnar särskilt för en hemsida som innehåller en (gratis) guide som hjälper en att bli rik på sju minuter. Det låter ju fint. Kanske inte trovärdigt, men ändå. Ironiskt nog får jag fler träffar på frågan om hur man blir rik än på frågan om livets mening. Det kan man ju fundera på en stund. Hur som helst så verkar möjligheterna att ta reda på det man för stunden behöver veta vara outtömliga. Ändå bör man ju ha i åtanke att det rimligen inte finns mer information och svar på internets sökmotorer än vad som motsvarar hela mänsklighetens samlade kunskap. Och den har ju som bekant sina begränsningar. Och så var det ju en annan sak. Det kanske finns mer än ett svar på frågan om livets mening.