Helgkåseriet: Nya tider kräfva dessa storlekar ..?

Det är mycket med fysikens lagar och regler man ska komma underfund med här i livet. Det är också många frågeställningar som aldrig någonsin får någon riktigt bra förklaring. Det där med Newton och det fallande äpplet till exempel. Tyngdkraften och gravitationen är någonting som är lätt att förstå men kanske inte lika lätt att acceptera. Till slut är den dock alldeles uppenbart en av dessa fysikens lagar som man så småningom blir tvungen att acceptera. För en annan är det kanske inte som i Newtons fall äpplen som ramlar från träd som får oss att inse det uppenbara, utan kanske mer någonting i stil med äppelmos som tenderar att långsamt rinna utmed kroppen för att sedan så småningom samlas upp i ett par väl tilltagna foträta skor. Underskattad underhållning? Jag vet allt det där och jag har också förlikat mig med tanken på att saker och ting förändras, det gör följaktligen också kroppen, men ändå - hur kan det komma sig att en tröja i storlek 38 inköpt 1992 fortfarande sitter någorlunda snyggt och när jag sedan provar en tröja i en butik i dag, i samma storlek, så kan man skymta behån under nederkanten och ärmhålorna verkar ha flyttat upp i höjd med örsnibbarna? Det känns som om jag råkat irra in på barnavdelningen. Eftersom jag inte har en piercad navel, eller ens en navel som skulle vinna något på att piercas, så ser jag ingen som helst anledning att dagligdags gå med magen bar. Jag tror att min omgivning också skulle hålla med om det. Måhända skulle det kunna ha ett visst underhållningsvärde, dock inte av det slag man skulle eftersträva. Garderoben full av pannband I garderoben finns också en hel del olösta mysterier. På en krok hänger ett antal bälten. Bruna och svarta i olika bredder och med olika mönster och spännen. De har en sak gemensamt. Alla är lika långa. Eller korta, menar jag. Jag vet inte hur jag använde dem på den tiden det begav sig. Jag måste ha haft dem runt ena låret, eller som pannband, kanske? Det var ju så inne på 1980-talet. Nu, äntligen, är det modernt med skärp i midjan igen. I midjan? Var sitter den? Inte på samma ställe som den gjorde förut i alla fall. Jag tror att jag har lyckats begränsa sökområdet till någonstans mellan nästnedersta revbenen och ljumskarna. Nygamla storlekar Vid ett tillfälle köpte jag oprovat en klänning i en klädaffär. Visst, det var ju dumt, men den såg helt rätt ut på galgen. Väl hemma kunde jag snabbt konstatera att jag borde ha köpt storleken större. Tillbaka i affären talade jag ut en smula med flickan bakom disken och påtalade just detta att visst är det så att klädstorlekarna har blivit mindre? I samma ögonblick jag sade det förstod jag också precis hur det lät i hennes 18-åriga öron. Där stod hon, ungefär lika fyllig som en nyss utvuxen bönstjälk, och tittade lite lamt och kanske en smula överseende på tantkunden. "Ja, jag vet inte, kanske ... Jag har då inte märkt nåt ..." Nej, så klart inte. Jag bytte till en storlek större och aktade mig för att kommentera saken vidare. Kanske finns ett bättre forum för denna klagan. Ofrivilligt tajt Numer inhandlas de flesta kläder till mig själv i storlek large. Det gör mig ingenting, huvudsaken att det inte smiter åt överallt. Modet har ju som bekant den senare tiden haft en tonvikt åt det slimmade hållet. Jättesnyggt kanske, men inget för undertecknad. Ofrivilligt tajta kläder sitter aldrig snyggt. I hjärtat är jag dock och förblir en small. Självbedrägeri? Nej då. Jag har ju fortfarande samma storlek på sockarna och skorna så jag måste ju ha slutat växa. En annan sak som förbryllar och förargar mig allt mer är kvalitén på glödlampor som stadigt verkar försämras. För att få till ett någorlunda acceptabelt läsljus krävs minst 60 watt mot tidigare 25. Hur kan detta komma sig? Brist på wolfram, eller?