Varje torsdagkväll bänkar jag mig. Laddar upp med något riktigt gott, helst sådant som är både gott och nyttigt, det förhöjer nämligen stunden. Det nyttiga i sammanhanget blir som jordgubbar till champagnen. <BR>Klockan 20.00 börjar njutningen. Visst är det vidrigt och elakt att kalla det njutning, men hur var det - var inte skadeglädjen den enda sanna? Nej, riktigt så illa är det inte, men jag måste erkänna att jag är löjligt road av TV-programmet Lyxfällan. "Lyxfällan är programmet för alla som satt lite för mycket guldkant på tillvaron och behöver rätta munnen efter matsäcken. För alla familjer som blåser stålarna redan i början av månaden och som inte har koll på vart de tar vägen", skriver TV3 på sin hemsida. <BR>Den där beskrivningen skulle faktiskt kunna passa in på mig om man hårdrar det. Kanske därför jag roas av det. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG><EM>Tjenare handläggaren! <BR></EM></STRONG></SPAN>För några veckor sedan fick jag och några hundratusen andra tittare följa Lena i Märsta. Lena slutade helt sonika att bry sig om räkningarna, och lade dem bokstavligen talat på hög. Hälften av räkningarna öppnade hon inte ens. <BR>Hennes lägenhet var fullkomligt överbelamrad med saker och just därför hade hon inte låtit sin mamma eller syster komma på besök på flera år. Besök fick hon dock regelbundet - av kronofogden. Det var så pass att hon blivit riktigt tjenis med sin handläggare. <BR>Det var alltså kaos i livet. En auktionsfirma kom till lägenheten och började plocka ut prylar av värde och inte värde. Lena gick bakom dem med något hysteriskt i blicken och upprepade "nej, den får ni inte ta", "låt bli den där", "men för fan, inte den ryggsäcken!" om i princip allt de lade sina ögon på. <BR>Själv satt jag hemma i min städade lägenhet (nåja) med månadens räkningar betalda (well, lite sena var de kanske) och gottade mig i hennes kaos. <BR><BR><STRONG>Jag och sambon slängde herregud-vilken-människa-blickar till varandra där i vardagsrummet och i jämförelse med henne var vi riktiga praktexemplar på människor med välordnade liv. Jag kände mig i alla fall som fröken duktig och det är väl det som gör att man tittar. <BR></STRONG><BR>Uppenbarligen är jag inte ensam om att gilla att gotta mig i andras problem. Avsnitt efter avsnitt noteras nya tittarrekord. Jag är bara en av 880.000. Faktum är att programmets tittarsiffror är de bästa någonsin för en egenproduktion på kanalen en vardag. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG><EM>Inget från TV-shop <BR></EM></STRONG></SPAN>I en blogg läser jag om Iriz, en fyrabarnsmamma någonstans i landet. Hon funderar också på det här med Lyxfällan. Hon skriver en dag att hon är hemma för att byta om på fötterna innan hon ska till vänner på middag. Hon tar på sig sina nya fina gympaskor (nej, hon skriver inte sneakers) och får vansinnigt dåligt samvete över att hon köpt dem. <BR>Efter att ha ställt sig frågan "behövde jag?" funderar hon i nästa andetag på hur familjen ska få ihop pengar till restskatten. När hon funderat en stund så sätter hon sig vid TV:n och ser samma program som jag. Sedan funderar hon över sin familjs situation: "Borde vi anmäla oss? Förnedra oss? Nej, vi kommer inte att göra det för A) Vi har inte köpt massa onödiga gymprylar från TV-shop B) Vi vet ungefär vad de skulle säga åt oss att göra." <BR>Vilken skön inställning hon har. Jag har inte heller några prylar från TV-shop, än. Och eftersom jag är en trogen tittare som dessutom ser på programmets extramaterial på webben, så vet jag vad rådgivarna Mathias och Charlie skulle säga mig. Men det betyder inte att jag lever som jag lär. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG><EM>Utdömt trick <BR></EM></STRONG></SPAN>Efter Lena-programmet kände jag mig faktiskt så duktig att jag dagen därpå unnade mig att shoppa loss på stan, även om plånboken inte riktigt tillät. Körde ett trick som jag vet att de 880.000 Lyxfällan-tittarna hade suttit hemma i soffan och totalsågat - nämligen varannan-metoden. Vartannat köp på det vanliga Visa-kortet och vartannat på kreditkortet. Då blir det som halva priset. Just då. Jag hade garanterat dömt ut tricket om jag sett någon i programmet använda sig av det. <BR><BR><STRONG>Rådgivarnas ord ekar i mitt huvud i skrivande stund: "Du jobbar hårt för dina pengar, så låt dina pengar jobba hårt för dig". Well, det får bli nästa månad. <BR></STRONG><BR>Jo, två av de nyinköpta vita sommarplaggen färgade sambon grådassiga i tvätten i veckan, av misstag. Ett av dem råkade vara ett kredit-plagg som jag alltså inte ens har betalat för än. Känns verkligen som välinvesterade pengar ... <BR>Nåja, nästnästa månad. Då blir det banne mig ändring.
