Lycka är att ha vänner med intressanta liv. De förgyller min ordinära vardag med smaskigheter som jag lever länge på. Någon träffar någon på mycket förbjuden mark och ber om kloka råd. Jag försöker råda men har egentligen inte den blekaste om vad jag snackar om. <BR>En annan går ut och roar sig och levererar innehållsrika rapporter med allt ifrån vilka som var ute till vem som gjorde vad och vem som gjorde vad med vem. Därmed kan även jag, som inte är ute alltför mycket längre, hänga med i svängarna hemifrån sena lördagsnätter. <BR>En annan vän gjorde nyss en helomvändning som förändrade hennes liv. <BR><STRONG>Hon lämnade singellivet i storstaden och flyttade hem till hålan i Dalarna. Där träffade hon kärleken i en elektriker och bosatte sig i hans hus ute på landet. <BR></STRONG>Hon blev chefredaktör för en tidning och byborna satte kaffet i vrångstrupen när tidningen levererades med det blonda yrvädret stolt poserandes i sin nya roll på första sidan. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG><EM>Avundsjuka, kärlek och byaskvaller</EM></STRONG> <BR></SPAN>Man skulle kunna säga att det är filmen Masjävlar - fast in real life. Ingredienserna är desamma; hemvändarångest, framgångsrik och söt tjej som kommer hem från storstaden, avundsjuka, kärlek, byaskvaller och så vidare. <BR>Men verklighetens Mia (som filmen handlar om) är än mer outgoing och spektakulär - vilket så klart sticker i ögonen på masarna och gör att rapporterna som levereras upp till Norrbotten är många och fruktansvärt roliga. <BR>Som när chefredaktören hade varit hos sin redovisningsekonom och på hemvägen kom på att hennes röda Mini Cooper (ingen racklig beggad bil där inte) behövde en tvätt. <BR>Ekipaget styrde mot en mack, chefredaktören gick in och frågade förvirrat om vilket tvättprogram hon skulle använda, hoppade sedan in i bilen och körde in i tvätthallen. Där satte hon sig till rätta och vred upp volymen på radion. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG><EM>Stopp, stopp ... STOPP!</EM></STRONG> <BR></SPAN>Tvätten drog i gång och och plötsligt slog det henne att hon glömt att ta bort antennen på taket. "Shit, det kommer att bli dyrt... och reservdelar till Mini Coopers finns inte ens häruppe", hann hon tänka. <BR>Hon gjorde inte en "vi hade i alla fall tur med vädret" och klev ur bilen. Utan skärpt som hon är ringde hon istället 118 118. <BR><STRONG>"Koppla mig fort som fan till Shell i Mora", vrålade hon åt den stackars telefonisten. Hundra signaler innan Shell svarade. "Hej, jag heter Sofia och sitter i er biltvätt. Jag har glömt att ta bort antennen. Ni måste stänga av tvätten".</STRONG> <BR>Plötsligt stannade allt. Hon rusade ut ur bilen och skruvade av antennen. <BR>Mackpersonalen kom ut i hallen för att bevittna det som just hänt, som för att försäkra sig om att det verkligen hände på riktigt, och de hade svårt att hålla sig för skratt. "Precis som alla andra som befann sig i närheten av Shells tvätthall i Mora denna förmiddag", som vännen själv förklarade det. Att hon sedan inte höll på att hinna in i bilen igen och klämde kappan i dörren, gjorde ju inte historien tråkigare. <BR>Här (och där) kanske hon framstår som en vimsig blondin, men det är hennes bästa vapen. Just när folk underskattar henne hugger hon tillbaka med intelligens. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG><EM>Kul att han vann ...</EM></STRONG> <BR></SPAN>En annan vän, eller numera mer bekanting, gick och vann på lotto. Stort också. Därmed förändrades både hans och mitt liv. Hans liv förändrades mest. Efter den dagen trillar det in 25.000 kronor i månaden i 25 år på hans konto. Bara sådär. <BR><STRONG>Och sedan den dagen har inte jag någon chans att någonsin vinna på lotto. För hur stor är chansen att två personer inom samma bekantskapskrets vinner, när chansen att vinna annars är minimal om inte obetydlig?</STRONG> <BR>Men, det var ju intressant att han vann. Han gick förresten och köpte sig sin drömbil kort efter vinsten. Men något körkort hade han inte. Det var också kul. <BR>En dag när jag satt på redaktionen och gnetade fick jag frågan om jag inte ville köra hem den röda sportiga saken från stan till hans mammas garage. Jag gjorde det inte. Nu minns jag inte varför. <BR>Kanske var jag bitter över att han helt plötsligt hade ett sådant innehålls(rikt) liv...
