Helgkåseriet: Man ur huse - alle man till grillarna!
årstid är de väldoftande ridåer av rök som just nu parkerar
mellan husen i bostadsområdena. Något annat som pekar på att grillsäsongen är här på allvar är de samtalsämnen som uppstår i alla mindre folksamlingar. Att grilla verkar vara sommarhobbyn nummer ett och om man ser till hur många olika sätt man kan utföra
denna uråldriga tillagningsmetod på, är det lätt hänt att grillkunskaperna sätts på prov när man kommer samman i någons trädgård för att umgås och äta. Diskussionerna kring allehanda mystiska kryddblandningar och avancerade marinader tar fart på allvar så snart de första
vattendropparna fallit från istapparna vid hängrännan. Det finns förmodligen en tid i allas liv när utensilierna vid
grillning är hyfsat lätträknade - en korvsnärt, ett vedträ och
ett par torra tändstickor. Ja, möjligen kan man trolla fram
en knölig senapstub ur rockärmen - om man vill göra sig
märkvärdig. Med tiden höjs kraven och grillandet blir till slut en skön och förfinad konst som endast kan överträffas av
utövaren själv. Tips och råd från andra tas inte lika gärna emot som de delas ut. Är man grillmästare så är man. Mycket pyssel
Jag har börjat fundera på om det verkligen är själva inmundigandet som är huvudsyftet med att grilla. Mer och mer tid har börjat gå åt till själva planerandet, förberedelserna och tändningsritualerna kring grillmåltiden. Alla har vi olika ambitionsnivå och steget är långt mellan flintasteken på engångsgrillen och den enbärs- och whiskeymarinerade rådjurssadeln penslad med honungsglace och tillagad i indirekt värme på nya jättestora superdupergrillen med belagda specialgaller som det inte fastnar vare sig sot eller fett på. Någonstans mittemellan dessa ytterligheter landar väl de flesta kan jag tro, men faktum är att detta ursprungliga sätt att laga mat verkar tilltala oss mer än något annat. Varför känns den gamla rostiga utegrillen helt plötsligt mer angelägen än den nyinköpta spisen med induktionshäll och varmluftsugn med grillfunktion som bara står där i köket och väntar på chansen att få att utföra kulinariska mirakel? Grillat är godare
Vad är det i själva eldandet och pillandet med primitiva verktyg som gör att vi gör oss omaket att släpa kycklingklubbor och kolsäckar ut och in i huset bara för att få laga mat under bar himmel? Många skulle säkert hävda att det är smaken, att grillad mat är godare och det är ju ett argument som inte kan bestridas, men jag tror ändå att det är mer än så som ligger bakom. Jag tror att vi - när vi samlas runt grillen i de glödande
briketternas sken - inte befinner oss särskilt långt ifrån våra förfäder vid grottans mynning där elden hölls brinnande, dels för att skrämma bort den nyvakna björnen, dels för att tillaga den flådda haren som familjemedlemmarna med knorrande magar tålmodigt väntade på att få sätta tänderna i. Samma glöd som speglades i deras ögon skymtar i våra hungriga
blickar när dofterna från den svettiga fläskfilén stiger mot
näsborrarna. Uråldrigt beteende
Grillandet är helt enkelt ingenting annat än en rit - ett uråldrigt,
primitivt beteende som triggas igång så långt bak i vårt medvetande att vi helt enkelt inte kan låta bli. Har vi händelsevis en pinne av något
slag och en bit falu i blickfånget börjar vi reflexmässigt famla efter
tändsticksasken i fickan. Någonstans i människans historia uppstod
situationen att råbiffen ratades till fördel för grillade revbensspjäll.
Exakt hur det gick till är det väl ingen som egentligen vet men på den vägen är det. Att kontrollera, tämja och utnyttja elden och dess kraft verkar vara en av de saker som gör oss mest tillfreds här i livet. Alla vet att det inte är självklart att göra upp en eld och sedan hålla den brinnande. Det var än mer viktigt att behärska den konsten förr, då inga elddon eller tändstickor fanns att tillgå. Kanske är det en god idé att ägna våra förfäder en respektfull tanke nästa gång vi sprättar en öl på altanen och slänger en nytänd solsticka på tändvätskan i klotgrillen eller med ett enkelt handgrepp öppnar
gasoltuben under det nya rostfria uteköket med separat stekhäll. Och så här i hänryckningens tid är det väl helt på sin plats, också i symbolisk mening, att blåsa lite på glöden - eller hur?
Så jobbar vi med nyheter