Ska det vara lite påskris, kanske? Fick någon den frågan för några hundra år sedan så var det förstås inte fråga om färggrant björkris behängt med urblåsta ägg och fjädrar. Då skulle det piskas till påsk. Om man nu inte kände för att piska sig själv, vilket ansågs både livsbefrämjande och lyckobringande, så kunde den som hann upp först om morgonen på långfredagen ägna sig åt att gå lös på de övriga familjemedlemmarna med en riskvast. Det var ju förstås förbundet med att man denna dag skulle ägna sig mindre åt nöjen och flärd och mer åt lidande. <BR>Traditioner är väl till för att bevaras, men visst krävs en del modifiering om vi ska kunna föra dem vidare in i modern tid. Det var inte längesedan som allt ifrån biografer till närbutiker höll stängt hela långfredagen. Partaj var det inte tal om. Det var bara att sitta hemma på kammarn? och bry hjärnan med sorgliga funderingar, allt annat var uteslutet. <BR><BR><SPAN class=mr>Vet hut, äggskalle!<BR></SPAN>Nu ser det ju tack och lov lite annorlunda ut. Glädje och gamman mest hela helgen. Ett och annat ägg slinker nog ner för de allra flesta under helgen. Nu för tiden kan man unna sig flera, kolesterolvarningar till trots. Var och varannan hälsometod går ju numera ut på att inmundiga ägg och andra animaliska proteinkällor en masse. Kanske kan vi då också förvänta oss lite mindre skuldtyngda sinnen runt påskborden. <BR>Hur ska man då lämpligast komma i påskstämning? Kanske räcker det med att lägga till förleden "påsk" framför helgens sysslor och företeelser. Påskledigt, påskhandla, påskpuss och så vidare. Utvidga experimentet med till exempel påsksovmorgon, påsksnuva eller påskutbrott. I stället för att kalla varandra "äggskalle" eller "käring" när man påskgrälar, kan man kanske lägga ett litet "påsk" framför, så känns det genast lite trevligare. <BR>Kanske tar det också lite grand udden av påskproblemen. Prova själv. Alla har säkert sina favoriter.<BR><BR><SPAN class=mr>Klimatanpassat firande<BR></SPAN>Här vid kusten är det många som firar den här helgen utomhus. Oron över klimatförändringarnas inverkan kastar dock en skugga över de älskade vårisarna. Måste påsken tidigareläggas i framtiden? Kommer vi att måsta sitta ute på isen i början av februari med en fettisdagsbulle i ena handen och ett pimpelspö i den andra? Det ena får ju inte utesluta det andra. Säkert hittar mänskligheten en form för sitt firande även i framtiden. Väderväxlingar till trots.<BR>Årstiderna kräver också anpassning på andra plan. Luleås egen version av rondellhund till exempel fick ju lämna in härförleden som en direkt följd av mildare väderlek. I stället står nu där, framför Kulturens hus, en äkta rondellkäring. Jag vet inte, men på något vis känns det helt på sin plats. <BR>Man kan föreställa sig hur hon skrockande hötter med kvasten åt alla bilar som snurrar runt, runt. En liten mellanlandning bara, innan färden mot Blåkulla går vidare. Kanske landar hon i någon annan rondell också, vem vet. <BR><BR><SPAN class=mr>Är du äggstinn lilla vän?<BR></SPAN>Påskkäringar verkar för övrig vara en utrotningshotad art. Förmodligen beroende på en annan rättså nyligen adopterad högtid som också kräver sina häxor. Fenomenet halloween har sugit lite av kraften ur våra egna lite mer hemvävda häxor och gummor. <BR>Alla föräldrar med en bakgrund som påskkäring borde framhålla originalets kvaliteter framför kopians för sina barn. Annars kommer alla påskkäringar att vara förpassade till Blåkulla för alltid. På rondellkäringens gamla plats, blåshålet i korsningen Storgatan-Nygatan, har någon värpt en grandios korg fylld med färgglada ägg. Vem är det då som värper påskäggen? Är det påsktuppen eller påskharen? <BR>Att värpa är vanligtvis ingenting som vare sig harar eller tuppar ägnar sig åt men under påsken är det plötsligt slagsmål om vem som ska leverera. Varför kan man inte låta dem som kan det där sköta om det? Det mest trovärdiga vore väl ändå att låta en äggstinn påskhöna få komma med godsakerna? Om man nu får var lite av en påskkäring. <BR>Glad påsk!
