Helgkåseriet: Har du koll på dina fyllnadsmassor?

När kaoset utbryter i storfamiljen kvart i åtta på morgonen plingar det på dörren. Nu. Äntligen. Efter veckor och månader av väntan och oändligt många fula ramsor, står herr traktorförare bakom dörren och vill ha en genomgång av tomtarbetet. Tajming is everything! Jag tuggar i mig frukostägget, sätter stopp för tonåringarnas oboyfrukost och påminner dem om att vi börjat ett nytt liv "nej, mamma, DU har börjat ett nytt liv!" samt klär bebin med ena handen och förklarar och pekar med den andra handen. (Tur att man är kvinna.) Fem över åtta räknar vi in barnaskaran och gasar iväg mot en ny dag. När jag kastar en blick i backspegeln ser jag två traktorförare stå kvar och klia sig i huvudet. Kör hem i dimman på lunchen, det känns som att åka i ett spöktåg. Eller är det bara i min skalle det råder dimma? Så fort jag fått i mig mina ägg - mycket bra GI-värde - ska jag ut och lufta hjärnan, ja Syrran ska också luftas såklart. Lunchens stora fråga är om äggen ska kokas eller förvandlas till äggröra? Traktorförarna har försvunnit från gården, har de gått vilse i dimman? Tomten ser misstänkt orörd ut. Drömmer om bullar På lunchpromenaden knastrar gruset på vår halvfärdiga tomt under skorna och får mig att tänka på pärlsocker. Just det, kanelbullar med riktigt mycket pärlsocker. Mycket kardemumma också och både vanilj, kanel och smör i fyllningen. Lagom mycket gräddade, snäppet mörkare än genomsnittet. Helt perfekta. Och så pärlsockret då. Varma bullar med kall mjölk. Sådana som mamma brukar baka och som jag med lätthet kan äta en hel påse av. Maken har aldrig ännu gått i taket över nybakta bullar, han smakar nästan aldrig ens en pyttebullle. Vad kan det vara för fel på honom? Jag stegar vidare längs den asfalterade delen av kvarteret, asfalten är mörk, helt svart och mina tankar går osökt till den där mjuksega svarta lakritskolan jag tyckte så mycket om som barn. Käck! Så hette den. Ibland var den halvgammal och helseg, då var den inte god. Nej, den ska vara lagom mjukseg, och så ska det såklart vara originalet, inte några nypåhittade varianter med citrontillsatser eller så. Det kan inte vara... När mobiltelefonen ringer i min ficka och traktorföraren väntar i andra änden tror jag knappt mina öron. Tidigare har det varit 1. för regnigt eller 2. lastbilen/traktorn/grävskopan/föraren har varit trasig. Nu låter traktorföraren meddela att inaktiviteten vid vår tomt denna gång beror på att fyllnadsmassorna blivit stulna! Ska man skratta eller gråta? Traktorföraren säger upprört att han för fullt letar efter de stulna fyllnadsmassorna ... Jag funderar en stund på hur man kan känna igen stulna fyllnadsmassor? Hur skiljer man dem från andras fyllnadmassor i Nybyggarland? Kanske finns det någon hemlighet som bara traktorförare vet, ungefär som med bebisar. Innan man hade en bebis själv tyckte man alla såg exakt likadana ut. Nu vet man att den sötaste är ens egen. Mmmm, blomkålspuré! Det är fredag och jag har lovat tonåringarna att det inte blir ett enda ägg till middag, vi ska fira det nya livet med festmiddag. Det ska bli oxfilé! - Eh, men var är såsen? undrar femtonåringen när jag slevar upp den härliga blomkålspurén tillsammans med grönsakspytten på hans tallrik. Femtonåringen tittar på mig och vänder sedan sin skeptiska blick mot kompisen: - När du tänker på en god sås, är blomkålspuré det första du kommer att tänka på? På natten drömmer jag att jag i smyg gräver upp fyllnadsmassor från alla granntomter. När jag kommer körande hem med skottkärran sitter traktorförarna och mumsar i sig mammas nybakta bullar. Allihop. Trevlig helg!

Helgkåseriet: Har du koll på dina fyllnadsmassor?

Mamma so-ova, pappa so-ova. Sängen där, kudden där! Vi vaknar som vanligt till bebins muntra kvittrande i spjälsängen och fattar på en gång att klockan är på tok för mycket - vi känner oss alldeles för ­utvilade för att det ska kännas bra.

Mamma so-ova, pappa so-ova. Sängen där, kudden där!
Vi vaknar som vanligt till bebins muntra kvittrande i spjälsängen och fattar på en gång att klockan är på tok för mycket - vi känner oss alldeles för utvilade för att det ska kännas bra.