Harry Nyman - mannen med det allvarsamma skrattet

Det är inte en överdrift att säga att Harry Nyman gav barnteatern i Luleå ett ansikte. Sedan han kom till Luleå från Älvsbyn i början av 1970-talet har han ägnat sin tid och sitt engagemang åt barnteatern. Först som teaterpedagog på skolorna och från och med 1975 som eldsjäl i Lule Stassteater, en teater med mycket hjärta och liten plånbok.När Harry Nyman talar gör han det helst i plural. "Vi" är just Lule Stassteater, hans andra bostad de senaste decennierna. Eller kanske den första, det är svårt att veta.- Vi märkte att all barnteater i Luleå kom söderifrån. Vi hade inga lokalproducerade teaterpjäser för barn, så vi lyckades få myndigheterna att ge oss pengarna i stället för att ta hit teatersällskap från Stockholm, säger Harry Nyman om Lule Stassteater.Det har gått 33 år. Oändligt många föreställningar. Oändligt många barn som har skrattat till någon av de många rollfigurerna som Harry Nyman gestaltat eller skrivit eller regisserat.Att be honom plocka fram ett speciellt minne är absurt, jag märker det på hans min när jag ändå ber honom om det. Harry stoppar ner handen och drar upp minnen på måfå.Som den gravt handikappade flickan som under några minuter fick leka att hon var lindansare och sa att det hade varit den lyckligaste stunden i hennes liv.Eller de gånger som skrämda barn gett honom en snyting i magen när han spelat Jultomten i Stadsparken, förmodligen den rollfigur som Luleåborna starkast förknippar med Harry Nyman.- Tomten började jag med 1995 och har spelat den varje år i Stadsparken sedan dess. När föreställningen är slut, klipper jag av skägget för att markera att nu är det över. Sedan får det växa ut till nästa års föreställning, säger Harry Nyman och skrattar. Som vanligt.Skratt som gömmer suckar
I Harrys värld är det alltid gångavstånd till skrattet.Till det starka och hjärtliga, till det förlösande som framkallar tårar eller det djupa som kräver eftertanke.Men också till det allvarsamma skrattet som gömmer suckar.- Humorn är vårt vapen, genom den pratar vi om allt, säger Harry.Om kärlek. Om döden. Om saknad.- Just nu skriver vi en pjäs om döden för mellanstadiet. Det handlar om ett foster som vägrar födas därför att det här fått reda på att världen är så hemsk, säger Harry som menar att teatern ska ge blåmärken i själen.- Bara det ordnar upp sig i slutet och barnen inte går hem och känner ångest.Harry Nymans egen favoritpjäs är Camilo från Nicaragua från 1983.- Pjäsen kändes viktig och angelägen. Genom den här lilla pojken, Camilo, som hade förlorat sina båda föräldrar i krig kunde vi visa att många människor lever i djupt förtryck och misär. Men att det också finns hopp och glädje, säger Harry Nyman.Gör ni en politisk teater?- Absolut, vi är politiska, men inte partipolitiska. Vi vill beröra med vår teater, vill att barnen ska få med sig något hem. Vi vill hellre väcka frågor än att ge svar, säger han.- Vi brukar säga att vi är gycklare med rätt att roa och oroa. Teatern ska vara både underhållande och pedagogisk. Den ska lära ut saker.Förra året reste Stassteatern runt i skolorna och gjorde pjäsen Gömda, om ett flyktingbarn som tvingas gå under jorden för att inte bli utvisat.Harry Nyman återkommer hela tiden till vikten av humorn. Den måste alltid vara med.- Skrattet har en läkande kraft, barn som skrattar ofta mår bättre. Det är vetenskapligt bevisat, säger Harry och berättar om Stassteaterns sjukhusclowner som till hösten ska besöka barnen på Sunderby sjukhus.- Det är ett fantastiskt projekt som vi startade i våras, med underbar respons från såväl barnen som sjukhuspersonalen. Vi har tre utbildade sjukhusclowner som ska vara på Sunderby sjukhus varannan vecka.Tvingas gå med kryckor
Till skillnad från vanliga clowner gör sjukhusclownerna saker tillsammans med barnen och de gör det utifrån samtal med läkare.- Vi anpassar oss till barnens olika behov och förmågor, säger Harry.En av sjukhusclownerna är Kalle, Harrys son. Båda sönerna är starkt engagerade i Stassteatern.- De är uppvuxna där och det är jättekul att kunna göra saker tillsammans nu när de är äldre. I sommarpjäsen Kärlek, glass och flintastek, som avslutades förra helgen, är det Harry som uppträder, Kalle som regisserar och den andra sonen, Olle, som skrivit musiken.- Det var första gången som jag blev regisserad av min son och jag ska erkänna att det var lite nervöst innan. Jag visste inte hur jag skulle ta att få order från honom. Men det gick hur bra som helst, säger Harry.Annars hör det till ovanligheten att se Harry på scen. En skada orsakad av hans diabetes tvingar honom att gå med kryckor sedan sex år tillbaka.- Nu regisserar jag framförallt och är mentor för de yngre skådespelarna.Men om benen är långsamma, så är han en sprinter i käften.Han skrattar, skämtar, improviserar sånger, grimaserar och slänger kloka ord omkring sig.Harry Nyman är full av klyschor. Han tror på skrattets helande kraft. Att det aldrig blir omodernt att kämpa för rättvisan. Han tror att det är viktigare att väcka frågor än att ge svar och att det bästa med jobbet är närheten till barnen.Men det speciella med Harry är att han tror på var och en av klyschorna och lever upp till de flesta av de.Som myten om den fattige konstnären. Även om Harry Nyman själv känner sig rik, så är det inte pengar hans rikedom bygger på.- Nä, det här blir man inte förmögen på. Efter 35 år har jag fortfarande en struntlön, säger han.Men den viktigaste delen av lönen tar Harry ut svart: de skattefria skratten.- Det är den största drivkraften, när man ser barn i publiken kikna av skratt får man sin belöning, säger Harry Nyman, som idag får ännu en belöning av sin trogna publik: Årets Luleåbo 2008.

Harry Nyman - mannen med det allvarsamma skrattet

nnn Han kallar skrattet för en ideologi. Och teatern är hans barrikad. Harry Nyman är en kämpe i barnteaterns tjänst. - Jag är en gycklare med rätt att roa och oroa, säger Årets Luleåbo.