Det finns en deadline som journalisten Beatrice Karlsson aldrig missar. Skyltsöndag. Då ska juldekorationerna i hemmet i Arvidsjaur tändas, det är en oskriven lag.
I år höll det på att gå snett. Beatrice var i Jamaica på semester och kom hem dagen innan den traditionsenliga upptändningen. Det krävdes övertidsjobb till klockan två på natten tillsammans med sambon Marino för att hinna få ljusslingorna och tomtarna att lysa i tid.
– Folk vet om att det är den söndagen allting tänds och jag brukar få frågor från folk i Arvidsjaur om jag tänker tända som vanligt.
Beatrices jultradition startade för 20 år sedan. Det började med Marinos svetsade gran som fått sällskap av mer hemsmide i form av kometer, sparkar, hjärtan och stjärnor.
– Det fanns ljusslingor för 20 år sedan men inte så mycket tomtar så man fick fixa juldekorationerna själv.
Julpyntandet har hon i blodet. Beatrices mamma Brittinger tyckte om att göra hemmet mysigt och fint den här tiden på året och Beatrice har många ljusa minnen från sin barndoms jular. Fortfarande är det mammas egentillverkade keramiktomtar och gardiner som ligger henne varmast om hjärtat när hemmet ska julpyntas.
I början av 1990-talet åkte Beatrice till USA som aupair under ett år där hon fick se några riktigt storslagna exempel på pyntade husfasader.
– Jag kände att det var precis så jag själv ville ha det och nu har det blivit en självklarhet att lysa upp den mörka vintern.
Beatrice är tacksam för att utvecklingen gått framåt när det gäller belysning och ledlampor. För 20 år sedan var det glödlamporna som bestämde ljusstyrkan – och elförbrukningen. Dåtidens glödlampor påverkade ekonomin.
– Tänk dig själv hur mycket el som krävdes till alla tomtar och ljusarrangemang som hade glödlampor på 100 watt. Jag märkte ju hur elförbrukningen gick upp under december, då kostade det att ligga på topp, säger Beatrice och ler.
Att främmande bilar stannar längs vägen för att titta på ljusdekorationerna är Beatrice van vid.
– Det har hänt att bilar kört i diket för att de inte haft ögonen på vägen och då har man fått gå ut och hjälpa till.
Det har även hänt att okända människor stått på gården.
– En del kommer väldigt nära och ibland kan det vara 10-15 stycken. Det är turister som hört talas om mig och det är bara roligt om de uppskattar vårt pyntande.
Beatrice köper inte på sig så mycket längre utan det handlar mer om att byta ut trasiga ljusslingor.
– Det tar lång tid att hålla på koppla ihop alla kablar. Och slocknar något så måste man gräva fram alla kontakter som ligger under snön när man söker efter felet.
Beatrice är ett välkänt ansikte för många. Dels har hon jobbat på lokala tv-kanaler i Norrbotten och i södra Sverige och två gånger, 2009 och 2012, har hon varit med i underhållningsprogrammet Expedition Robinson.
Hon lyckades aldrig vinna men att befinna sig i den filippinska övärlden tyckte Beatrice var både spännande och roligt. Hon har ett stort intresse för andra länder och kulturer och tackar sällan nej till ett reseäventyr.
Inte ens om det står 24 december i almanackan.
– Jag hade lika gärna kunnat vara någon annanstans på själva julafton, jag behöver inte vara här. Jag är väldigt flexibel när det gäller det och skulle inte ha någonting emot att flyga utomlands och fira jul i ett annat land, vilket ibland händer
Beatrice tycker att det är synd att julen har förvandlats till någonting som förknippas med stök och stress istället för samvaro med sina nära och kära. Att många glömt bort varför man egentligen firar jul.
Hon har en syster och syskonbarn, men hennes föräldrar, mor- och farföräldrar finns inte längre kvar. Därför har det storslagna julpyntandet blivit någonting personligt för henne. En tradition som hon inte kan tänka sig att vara utan.
– Det har blivit en viktig del av julen för mig där jag glädjer både mig själv och andra.