Björn Åström vet inte var hans intresse för bilar kommer ifrån. Bara att han redan som 10-åring hade bestämt sig för att det var amerikanska bilar som var bäst.
Han tycker fortfarande att det är någonting väldigt speciellt med modellerna från 1950-talet. De har så mycket mera bil att erbjuda än dagens nyproducerade modeller, menar Björn. Han brukar ibland fundera över hur dåtidens bilbyggare tänkte.
Om de överhuvudtaget hade några gränser för vad de vågade göra.
– Det är som så tungt allting, det är mycket av allt, nästan på gränsen till vulgärt, säger han.
Vi befinner oss i dubbelgaraget på Skurholmen. Till höger om oss står en Cadillac -58 som Björn kört med under 13 somrar. Den bronsfärgade klädseln specialbeställdes från USA vilket innebar en väntetid på ett år. Till vänster i garaget står en svart Chevrolet Impala -59. Bilen som han drömt om sedan han var 18 år och som äntligen blev hans för ett år sedan. Klädseln har Björn sytt själv, även den inne i det jättelika bagageutrymmet.
Men det är bilen längst in i garaget som är den mest intressanta för tillfället. En Chevrolet Custom -54 som är Björns pågående projekt. Han började jobba på den för två år sedan och målsättningen är att hinna skicka den på lackering före vintern. Färgen han bestämt sig för är guldmetallic.
Björn vill att den ska ha en klassisk stil som de såg ut när modellen byggdes om på 1960-talet. Därför hittar man inga nya delar i bilen. Bilen är sänkt och ser ut att vara alldeles för låg för de norrbottniska vägarna. Björn berättar att luftfjädringen kommer att ta hand om det problemet.
– Man trycker på fjärrkontrollen och kör upp den upp i drivläge under färd och när man parkerar den så sänker man ner den. Helt onödigt egentligen men ganska häftigt, säger Björn och ler.
En Chevrolet -54 original har fem tänder i grillen medan Björns custommodell har fått elva stycken. Fram- och bakrutan har han köpt från finland och motorhuven är i orginalutförande med igensvetsad mittskarv.
Bland annat.
Björns första bilbygge var en Volvo men under de senaste 35 åren har det uteslutande handlat om amerikanska bilmärken. Totalt har det blivit närmare 20 stycken. Målsättningen var från början att bygga en bil per år men det har visat sig lättare sagt än gjort.
Bilbyggandet brukar hamna på runt 15 timmar i veckan fast Björn tycker inte det finns någon anledning att räkna på garagetiden.
– Man håller ju aldrig koll på hur länge man fiskar per år eller hur länge man ser på teve. Dygnet har 24 timmar och vad man gör med dem är upp till var och en. Om det fanns möjlighet att få fler timmar så hade jag varit den första att vilja ha det, säger han.
På gården utanför garaget står två andra av Björns amerikanska trotjänare. En Chevrolet Pick Up från 1953 som han har haft i 18 år och ursprungligen kommer från Arizona.
– Första fem åren gjorde jag ingenting med den, bara penselmålad det värsta. Sedan fick den ny lack, el-hissar, servostyrning, skivbromsar och lite annat.
Björns Ford Coupe -32 har varit med längst. Den byggdes 1985 och har genomgått tre ombyggnationer. Senast höjdes taket med 45 millimeter.
Den omgjorda karossen kommer ursprungligen från England och under huven sitter en 283 cui Chevy V8.
Det här är helt och hållet Björns bil. Forden har till och med hans personnummer som chassinummer.
Vad är det svåraste med att bygga bilar?
– Det är att man måste fokusera och planera jobbet ordentligt. När man får hem ett vrak måste man undvika att titta sig mätt på kommande arbete. Man får inte stirra sig blind på helheten för då kroknar man. Det gäller att ta det bit för bit annars blir det för mycket och du orkar helt enkelt inte ta tag i allt arbete.
Vilken bil är du mest nöjd med?
– Det är svårt att plocka ut någon, det beror lite grann på hur unika de blir. Om man tar min Ford -32 så är det inte en bil jag kommer att sälja. När jag blir less på den så bygger jag om den istället.
Har du några drömprojekt kvar?
– Nej, och det kan ju kännas lite trist. Det blir svårare och svårare att hitta nya intressanta projekt, jag har gjort så pass många redan. Men det brukar alltid dyka upp nya idéer när man har blivit klar med det senaste.
Vågar du räkna på hur mycket pengar du lägger på dina bilar?
– Jag tror att de som inte har något bilintresse utan köper ny bil varje år lägger ner mer pengar än mig. De förlorar 70.000 i värdeminskning varje år och det gör ju aldrig jag. En Volvo V70 kan vara hur fin som helst men du får ändå bara hälften tillbaka när du ska sälja den efter tre år.
– Jag behöver inte stressa. Med mina bilar kan det vara bättre att vänta, jag får bara mer för dem.
Björn har inga problem med att sälja bort bilar som han haft under många år. Skilsmässan brukar aldrig innebära några känslomässiga problem.
Och han har hitills aldrig ångrat sig.
– När man blir less så säljer man bilen eller bygger om den. Men jag skulle aldrig bygga om samma modell två gånger. Det kommer aldrig bli några dubbletter från mig.