Aldrig för har intresset för ekologisk och närodlad mat varit lika stort i Sverige. Samtidigt har vi aldrig haft så lite kontakt med den natur vi värnar så mycket om.
Det är något som Lotta Lindbäck tagit fasta på.
Hon driver tillsammans med maken Johan ett ekologiskt jordbruk med turisminriktning i Östra Granträsk norr om Morjärv.
Lotta är född och uppvuxen på Svartvikens lantgård, hennes föräldrar drev den före henne och innan dess hennes farföräldrar. Grunden var en mjölkgård som sedan även blev köttproducerande, men hela tiden har grönsaksodlingen funnits med som ett komplement.
– Jag har alltid varit intresserad av djur, sedan jag var liten. När man blir äldre tycker man mer om människor också.
Även maken Johan var uppvuxen med lantbruk. Tillsammans tog de över gården i början av 90-talet, när Lotta var 23 år gammal. I stället för att bo i stan och jobba inom vården, som hon testade ett tag, valde hon att stanna kvar på gården, att satsa på ett liv som bonde.
– Det var livsstilen jag tyckte om, att bo som man bor. Men det har ju både fördelar och nackdelar. Man har ju sina krav på sig, som alla arbetande människor. Men man kan ändå känna en frihet. Jag behöver inte se på klockan och jag styr själv min dag.
Lotta sitter på en stol vid köksbordet och vänder blicken åt fönstret för ett slag, ser ut över ängen där hennes hästar går och betar, över det blanka träsket nedanför och över skogen och bergen i fjärran.
Utvecklingen i branschen går mot storskaliga lantbruk, marknaden är tuff för de små familjeägda jordbruken som bara blir färre och färre. Det hårda klimatet märktes även här på gården, resultaten blev sämre och sämre och det var svårt att få det att gå runt.
Till slut hamnade Lotta och Johan vid ett vägskäl, de var tvungna att antingen lägga ner hela verksamheten och satsa på något annat i livet, eller att göra en stor förändring och prova ställa om till ekologiskt jordbruk. Det var enda lösningen.
– Vi bestämde oss för att prova, och som det känns nu så känns det bra. Allt vi producerar på gården är ekologiskt och KRAV-märkt, säger Lotta.
Att inneha KRAV-certifieringen kostar pengar, men innebär också en högre ersättning för allt som säljs.
– Livet är mindre som en kamp nu, det finns en efterfrågan på våra produkter.
Till Svartvikens lantbruk kan besökare också komma och "bo på lantgård", som konceptet kallas. Än så länge är turismsatsningen i liten skala, men Lotta hoppas på att kunna utveckla den.
– I dag har ju inte alla anknytning till någon som har kor, inte som det var förr. Nu kan familjer få komma hit och se hur det är på en bondgård.
Hon hämtar en hink i den rostiga gårdsbilen, fyller den med foder och beger sig bort över gårdsplanen mot kalvarnas hage. Likt en karavan följer de henne ut på ängen där de får smaka på godsakerna.
– Det är ju speciellt att jobba med djur, man får alltid uppskattning, säger Lotta.
Mjölkkorna vandrar fritt i en stor hage bakom ladugårdsbyggnaden. De kommer nyfiket fram till grinden för att hälsa på matte och se om hon har något gott med sig, men nu är hinken tom.
Nytt för det här året är gårdsbutiken där Lotta säljer kött och grönsaker direkt till privatpersoner.
– Det verkar ha slagit bra, det är många som ringer och frågar, säger hon.
Just i dag är kylarna fulla av färsk, handskördad ekologiskt broccoli, men precis som livet på gården varierar utbudet efter säsong.
Sensommaren och hösten är en intensiv skördeperiod, på vintern läggs tiden på kontorsarbete och djurskötsel, våren är tid att bygga hagar, plöja, så och harva medan sommaren till stor del ägnas åt att se efter djuren i hagarna och flytta dem, underhåll av byggnader och turism.
Hästarna på ängen nedanför huset är hennes ögonstenar. Lotta lyser upp när hon kommer in till dem i hagen och börjar stryka den ena över pannan.
– Det går fint att rida efter skogsvägarna här, det är något jag verkligen tycker om. De här är lugna och trygga så de passar bra att ha på en gård, speciellt när vi får besökare.
Om frihetskänslan, djuren och naturen är de stora fördelarna med livet som bonde så är de många och långa arbetsdagarna nackdelen.
– Vi jobbar varje dag, lördag och söndag också. Djuren behöver ju samma skötsel varje dag och man kan inte planera en kalvning till exempel, den kan ju börja på natten och man är alltid närvarande. Men det får man ju ta. Vi kan inte vara lediga många veckor per år, men får jag åka på semester en vecka per år kan det vara ganska bra så.
Lotta och hennes man sköter allt arbete själva, under sommaren med hjälp av sonen Martin.
Barnen har varit hjälpt till på gården när det behövts, precis som Lotta var som barn.
Här på gården har det funnits kor sedan 50-talet. Lotta är tredje generationen lantbrukare här, det är här hennes historia finns, det är hennes plats på jorden.
– Jag har inget emot städer men jag tycker att människor ska få göra som de vill. Jag vill leva på landsbygden och jag vill att det ska vara möjligt att göra det. Här känner jag min omgivning, här kan jag gå ut och tänka fritt.