Att ha svårt att släppa ifrån sig grejer är kanske inte världens bästa egenskap för en person som har en antikbutik. Men Elisabeth Eriksson, ägare till butiken Antikt och unikt tar sig den friheten utan problem.
Elisabeth Eriksson öppnade butiken Antikt och unikt i Mörön, för drygt fyra år sedan. Det var sambon, Bertil Huhta, som kom med idén och så byggde de om det gamla lastbilsgaraget i Mörön till antikaffär.
Nu har det snöat i en vecka och det är en liten stig som leder till ingången till butiken. Utanför står några översnöade figuriner och ett underrede från en mangel och ett från en symaskin syns under snötäckta bordsskivor.
Butiken har sina bästa dagar på sommaren då det också finns ett sommarcafe här, men paret har öppet året runt.
Inne möts vi av ett rum med många saker. I butiken är inte allt antikt eller begagnat, Elisabeth köper också nya grejer men i samma stil som det gamla. Överallt står prylar, lampor, porslin och lyktor. I de stora skåpen står olika typer av kaffeserviser. Elisabeth dricker inte kaffe men kaffekoppar gillar hon ändå. I skåpen finns också glas i olika former och storlekar, även det lite av en passion för henne.
Elisabeth Eriksson och Bertil Huhta har alltså haft butiken i drygt fyra år och det är deras levebröd.
– Man får vara lite levnadskonstnär. När man älskar något så här kan man försaka ganska mycket, till exempel blir det inga utlandsresor för oss, säger Elisabeth.
Gamla grejer har varit hennes intresse i hela hennes liv och hon blev fast redan första gången hon gick på en auktion.
Att ha butiken hemma på gården i Mörön är praktiskt, även om den ligger långt från centrum.
– Vi har egentligen ett taskigt affärsläge men det är värt det, vi slipper åka till stan för att jobba. Vi har våra trogna stammisar som kommer till butiken. Under sommaren har vi öppet varje dag. Nu på vintern bara under torsdagar, lördagar och söndagar. Men egentligen har vi alltid öppet. Om någon vill komma så är det bara att ringa, är vi hemma så öppnar vi.
Hon berättar att hon till och med haft kunder halv två på natten en gång.
– Det var några handlare från Finland som var på väg hem och hade plats i bilen så de kom mitt i natten. De köpte en del och tog med sig.
Vissa kunder kommer till butiken och stannar i flera timmar, andra går ett varv och går ut sedan.
– De som är intresserade av en annan stil än den jag har kan se på en gång att det inte finns någon för dem i butiken. Jag gillar gammal stil, jag är särskilt intresserad av rokoko och nyrenässans. Det ska vara krusiduller, det tycker jag om.
Det som är populärt just nu är retro, mycket som kommer från 1950- 60- och 70-talen.
– Jag har en del porslin och keramik från de årtiondena, men inte så mycket annat. Jag kör min grej och det är ändå många som gillar samma som jag gör.
Att sätta prislapp på grejerna är ibland svårt säger hon.
– Det svåraste är att ta betalt och att veta vad man ska betala för grejer som man köper in. Jag brukar låta folk själva komma med förslag på vad de vill ha, säger hon.
Varje vecka ringer det människor som vill sälja till butiken. Ibland är det för lite och långt borta för att det ska vara intressant för henne.
– Jag köper enstaka möbler eller saker och hela bohag. Det kan vara folk som flyttar och som vill göra sig av med grejer och som inte har tid att sälja själva. Jag köper gärna hela hem, dödsbon.
Det är alltså väldigt mycket saker som trängs i butiken, men Elisabeth säger att det som vi ser bara är en bråkdel av allt de har. En hel del har paret också i hemmet, just nu en massa porslin som Elisabeth diskat, och så har de två torp fulla med grejer.
Att ha så mycket i lager kanske inte är så affärsmässigt, föreslår jag och Elisabeth håller med. Hon berättar om en gång när en kvinna varit inne i ett av torpen för att titta på en Jesusstaty. Där inne såg hon också två karmstolar som föll henne i smaken. Men där blev det stopp.
– Vissa saker säljer jag inte. Jag har habegär, nästan sjukligt habegär. Men jag har inga laster, dricker ingen sprit och röker inte, om jag då vill äga en särskild sak så tycker jag att jag kan göra det. De där karmstolarna vill jag ha kvar, de är så svåra att hitta. Hon fick ju köpa Jesus i alla fall, även om det svider att han försvann.
En del av det hon vill ha kvar behåller hon som dekoration. Det är bland annat några gamla reklamskyltar som står i ett hörn.
Däremot har hon en Elvis i papp, möjligen i naturlig storlek, till salu.