Från början hade San Lundberg och sambon Tommy Wikström tänkt köpa en Norrbottensgård. Hon ville bo på landet eftersom hon vill ha ett lugn kring sig men ville samtidigt inte renovera ett stort hus.
– Vi ska kunna njuta av livet. Det ska inte vara så mycket ”kämpa”, säger hon.
Så för två år sedan hittade de huset i Morjärv och den sommaren började San måla om. Men det var ingen enhetlig väggfärg det handlade om, utan egenhändigt målade tapeter.
– Jag har jobbat i det offentliga rummet tidigare och kände att jag ville göra till mig själv. Oftast målar jag konstverk till mina beställare, säger hon och berättar om det avgörande tillfället när hon fick idén till att måla egna tapeter. Hon skulle leverera en målning till en uppdragsgivare och i det hemmet fanns en tapet som var handmålad och som kostade 275 000 kronor.
– Det var smalrandigt, målat för hand. Det var skithäftigt. Men då tänkte jag, vadå, jag kan väl också testa.
När hon renoverat tidigare har hon ”alltid målat om, väldigt sällan tapetserat”. Men när de skulle renovera sitt hus i Morjärv hade San bestämt sig för att inte måla om utan istället köpa färdiga tapeter.
– Jag åkte fram och tillbaka till stan och tittade på tapetprover. Jag hittade tapeter som jag tyckte var jättefina, för jag tänkte nu ska jag njuta. Det finns så mycket nytt och snyggt. Men jag tyckte det var så dyrt.
Hon fastnade för en tapet med prickmönster men även den kostade för mycket. Men när hon kom hem hade hon bestämt sig. Hon skulle ha det prickigt hemma och hon skulle ordna det själv.
– Jag arbetar ju i skov. Då gjorde jag först de här blommorna i limegrönt och så tog jag det färg för färg.
Tapeten på väggen i köket har en vit fond med blommor målade i lavendellila, gult och limegrönt. Och mellan blommorna sitter så prickarna, målade med änden av färgrollern i samma skira limegröna och lavendellila färg.
Blommorna målade hon med en schablon.
– Sedan har jag lagt på en färg i taget. Först gjorde jag den lila färgen och då gick jag runt och gjorde precis den färgen på alla, säger hon och visar var i köket hon började.
– Sedan gjorde jag den blåa, precis som jag gör när jag målar. Det är som att göra en jättestor tavla. Det var jättespännande, säger hon och berättar om barnen som tyckte det var roligt att se hur mönstret växte fram på väggarna.
– Det är vanlig väggfärg. Sedan köpte jag provburkar i mörka nyanser som jag blandat ut med vitt för att hålla kostnaden nere.
Hon spacklade och rollade färg på de gamla tapeterna och i köket satte hennes sambo Tommy upp en boasering. Den limegröna färgen i köket återkommer i sovrummet, där det, liksom i köket, tidigare var en tapet i den värsta färg San vet; terrakottaröd.
– Jag hatar den färgen och det var från golv till tak, det fanns inga boaseringar här. När vi kom in här såg det inte alls ut som det gör nu och ändå såg jag möjligheten, säger hon.
Hon hittade inspiration till färgskalan i lime och turkos i en butik som en av hennes vänner drev i Luleå.
– Lime och turkos är en av mina favoritkombinationer och den har jag fått in här. Sedan kombinerar jag allting, min keramik, mina tapeter och mina textilier som jag gör.
Det prickiga mönstret i limegula nyanser fortsätter från köket till hallen. Men nära ena delen av hallen ligger badrummet och där har prickarna växt till muntra såpbubblor i turkost, något som San trodde skulle ”reta gallfeber på folk”.
– Jag tänkte, Gud vad roligt! Det var ju ingen som kände mig i Morjärv, men det gick.
Sovrummet, där partiet bakom sängen är målat i ett slingrande romantiskt blommönster, likt en kombinerad fondvägg och sänggavel, tog längst tid att göra, tre veckor.
Inspirationen fick hon av att hennes äldsta dotter skulle åka till Indien, men också av William Morris och Josef Francks mönster.
– Jag tycker om det här med blad och den indiska traditionen. Då tänkte jag, jag gör min egen tolkning, och så gör jag det.
De svårigheter hon stött på har mest handlat om kvalitén på färgen.
– Om en färg inte har bra kvalité märks det direkt. Det måste vara en viss färgmättnad och den vita måste vara täckande. Det gäller att inte köpa någon billig färg. Om jag håller bra kvalité till mina kunder måste jag göra det till mig själv också. Det här ska jag leva med, säger hon.
Blir det fler tapeter i framtiden?
– Ja, målet för mig är att göra både textil och tapeter som bär mitt signum men i vilken form det blir vet jag inte.