Jag fick ärva huset efter min pappa Lennart som gick bort 2009, han bodde här tillsammans med en farbror till mig, berättar Ulrika Mörtberg som nu förverkligar sin och sambon Jan-Erik Falks dröm om att förvandla gården till ett slags centrum för kropp och själ.
- Konst, friluftsaktiviteter, yoga-skola, här finns ju alla möjligheter, säger yoga-läraren och handledaren på en gruppbostad, Ulrika, och konstnären Jan- Erik entusiastiskt.
Nära till älven
Deras planer är bara i sin linda och de har inte lagt några måsten på sig. Passionen för det välbevarade huset med sitt rika innehåll och den skönt belägna platsen nära Torneå älv kommer att leda dem, är de övertygade om.
- Det får bli vad det blir, blir det ingenting så är inte det några problem, menar Ulrika som säger att det är en glädje i sig att bara ha och vårda detta släktkapital med hus, mark och skog.
Vad det ska bli i slutänden, på några års sikt, får ge sig men bollen är satt i rullning.
- Vi ska dra igång renovering, ta ut skog för ny brädfordring på mangårdsbyggnaden och installera nytt värmesystem, här är direktverkande el, säger Ulrika och Jan-Erik medan de bjuder på hembryggd svartvinbärsbladsaft som läskar behövligt i rekordhettan.
Vi sitter i köket och njuter paj av de första rabarberna. Vita gardiner fladdrar ut genom öppna vackra fönster och vi begrundar den pampiga bakugnen som en färgstark anfader skapade efter att ha varit tio år
i Amerika.
Isak Eriksson Mörtberg Juntti föddes en bit in på 1800-talet och kom efter Amerikaäventyret hem med en ansenlig slant på fickan. Isak löste ut sina syskon från hemgården och skapade målmedvetet den miljö som nu den unga släktingen Ulrika övertagit.
- Jag har bara precis börjat inventera allt som finns här, säger Ulrika och visar runt på gården.
Rum att tänka i
Historiens vingslag susar i varje vrå. Runt den fantastiska bakugnen som kan hålla värmen i dagar tack vare ett snillrikt system där glöden rakas ned i ett fack under eldhärden.
Över det bredtiljade golvet, magnifikt och välvårdat genom alla generationer - och under taket som svävar högt över standardmåtten.
-Rum att tänka i, funderar Jan-Erik som framför sig ser möjlighet att ordna konstutställningar på gården.
Han är själv medlem av konstnärgruppen Kilen i Luleå. Sambon Ulrika har också en konstnärlig ådra. Båda har rötter i familjer där det finns kunskap och intresse för gamla saker och det är en välsignelse:
- Min pappa har hjälpt oss mycket med att kunna berätta vad de saker som finns här användes till, säger Jan-Erik och visar en gigantisk rubank, en planhyvel nära två meter lång!
Avtryck av svunna tider
Hyveln är en av de intressanta saker som finns kvar som hälsning från förr tillsammans med allt från nitar, och seldon till eggar till gamla liar inslagna i gulnade tidningar, gustavianska soffor, stolar, bruksföremål och husgeråd. Ja, här finns hundratals avtryck av svunna tider.
- Man borde visa upp det, konstaterar Jan-Erik som har planer och häller upp mera bladsaft ur den gamla kannan som serverar utan minsta spill.
Bara en sån sak - finish från förr som imponerar i slit och slängsamhället av
i dag.
Förresten är det inte bara gamla saker kvar på gården. De som gått ur tiden finns ständigt närvarande och det är inget märkligt med det menar paret:
- Min farmor Ebba Aurora Asp Mörtberg, nämner Ulrika som har haft en spännande kontakt med gamla farmor via en siare.
Jan-Erik känner också närvaron:
-Ja, man känner sig iakttagen varje dag, säger han positivt.
Liv och rörelse, kultur, aktiviteter och rum för stilla kontemplation. Junttigården är beredd att slå upp sina dörrar för ett gyllene snitt ur vår tid.