Animalien
Skådeplatsen är Animalien, ett land där grisarna styr, råttorna är undertryckta och där människorna demonstrerar för mänskliga rättigheter.
Haradsgänget levererar en annorlunda uppsättning med en mer sammanhållen historia i stället för vanlig revy. Temat är att svinen har gett sig själva ett värdigare liv, råttorna har fått det grisigare och för människorna är tillvaron precis som de förtjänar.
Råttorna försöker göra uppror och revolterar mot förtrycket.
Styrkan i den här produktionen är sångerna och massnumren med många skådisar på scen. Låtvalet är utomordentligt, liksom Håkan Engströms musikproduktion. När alla är på scenen, sjunger (jättebra!), och musiken dundrar på pressas vi formligen tillbaka i Edeborgsfåtöljerna. Bäst tryck har adhd, "ni har en outredd adhd", till gamla YMCA, och den om att allt är grekernas fel.
Då tänder det till i publiken. Rejält. Noteras också en sjunkande medelålder på scen. Känns tryggt för framtiden!
Resten är hygglig underhållning med ups and downs. Mikael Midbjer gör en imponerande roll som Miss Grymtazami. Han är tillsammans med Berthel Wiklund småroliga gamar som sticker mellan andra nummer.
På den skojsigare fronten levereras ett batteri ordvitsar som dock så småningom känns tröttande. Harads dyker upp som lokalt inslag i storyn med det kommande servicestället, dock utan ett stridare flöde av humor.
Jag längtar efter litet utspel med allmänna tokerier, uppståndelser, utspel, överraskningar. Det här revygänget har tidigare bjudit på sådant, exempelvis när ett gäng "japanska turister" stormade in, pratade japanska och knäppte med sina kameror. Vi i publiken skrattade som galningar. Då var segern vunnen för kvällen och resten en framgångssaga. Den typen av ögonblick finns inte denna lördag. Tyvärr.
Haradsrevyn vill egentligen inte vara lokalrevy längre, utan ha mer allmängiltiga och sammanhållna stycken för att kunna spela över hela länet.
De bör nog fundera över det. Modellen ställer högre krav på det mesta, inte minst manus. Och det går ju att vara regional i stället för lokal i det fall man vill bredda sig. Och det där med igenkännandet, identifikationen, är alltid en stabil grund.
Revygänget borde kanske hitta tillbaka till grundspelet, som det tjatas på inom hockeyspråket.