En julkonsertAnna-Lotta Larsson: sångGöran Fristorp: sång och gitarrAndreas Landegren: flygelSchola CantorumArctic VoicesDirigent: Mikael JacobssonKulturens hus, LuleåÄntligen är det dags att sätta upp stjärnor och ljusstakar i fönstren och få lite ljus under denna mörka årstid. En annan sak att lysa upp tillvaron med är att gå på någon av alla dessa julkonserter som ges så här års. Den kommersiella delen av julen med julklappar och annat som hör därtill kan jag, för egen del, gott vara utan. Men samvaron med nära och kära, lagom mycket god mat och god musik det vill jag inte vara utan.Den julkonsert som undertecknad fick förmånen att bevista i lördags kväll gick i gemytlighetens och trivsamhetens tecken. Det är många gånger nu som Anna-Lotta Larsson och Fristorp har varit i Luleå med sina julkonserter. De bägge Luleåbaserade körerna Schola Cantorum och Arctic Voices, som denna kväll hade slagits ihop till en enda stor kör, inledde konserten på egen hand med Sions dotter. Göran Lindgren spelade vackra toner på flygeln och det hela dirigerades med säker hand av Mikael Jacobsson. Därefter var det dags för Larsson och Fristorp att äntra scenen tillsammans med den, skulle det visa sig, oerhört skicklige unge pianisten Andreas Landegren. De framförde en mycket vacker version av Det är en ros utsprungen.Fristorps och Larssons stämmor passar oerhört väl ihop och det syns att de trivs att uppträda tillsammans. De berömde både kören och sin pianist. Den senare gav mycket beröm åt flygeln och berättade att det är den bästa flygelmodell som Steinway har gjort. Vi fick höra många fina låtar och örongodis under kvällen. Fristorp framförde sin tonsättning av Johannes Edfälts Ensamhetens lov på ett mycket övertygande sätt till kompet av sin akustiska gitarr och Landegrens flygeltoner. Larssons version av Leonard Cohens Halleluja, med svensk text av Mats Klingström, gav verkligen ståpäls. Här spelade Landegren på flygeln på ett sätt som man bara blir så där rusigt lycklig av.-Vissa sånger behöver ingen introduktion, sa Fristorp.Därefter gav han sig på O helga natt till Landegrens ackompanjemang. Fastän Fristorp har en mycket vacker röst så tycker jag att hans version av detta julörhänge kändes en aning tunn. Han borde ha använt sig av kören och inte huggit av frassluten så tvärt. Men, han är förlåten eftersom han framförde så fin version av Olle Adolphsons Nu är det gott att leva.Några duetter fick vi också höra och tillsammans med kören framförde Fristorp och Larsson Gustaf Nordqvists alltid lika vackra, Jul, jul strålande jul i en mäktig version.Vi fick även prov på Landegrens talanger som kompositör när han framförde sin egen Vägen västerut. Snyggt spelat! Även kören gjorde fler nummer på egen hand, den vackra Koppången som trots lite osynkad inledning var njutbar att lyssna till. Förutom denna lilla miss så måste jag berömma kören som lät oerhört bra i alla nummer som de medverkade i. Vilka stämmor!Extranummer blev det naturligtvis med alla medverkande. Det blev Stilla natt, som Larsson tycker är den vackraste av alla julsånger. Vilken härlig avslutning på denna kväll och jag måste erkänna att den gav mig lite mer julkänslor än de jag hade när jag kom till konserten.
