Grillspett på Bali, dumplings i Chinatown, tapas i San Sebastian, bagel på Manhattan, nudlar i Tokyo, falafel i Rosengård… Gatumaten finns överallt och i alla former. En tjock grillad med bröd är ett ypperligt exempel på streetfood på svenska, även om vi kanske inte ens tänker på det.
Och det är verkligen på gatorna som man gör de stora upptäcktsresorna – oavsett om det handlar om mat eller mode. Det innovativa, det provokativa, det egensinniga – allt det där börjar på gatan och tolkas så småningom av chica boutiquer och svindyra finkrogar. Sådan är gatans lag.
Som svensk vän av ordning är det dock lätt att förfasas över gatumatens spartanska omständigheter. Svenska turisters noja för att drabbas av magsjuka är välkänd. Men att festa på ett frasigt grillspett mitt i natten i Bangkok är ofta betydligt mer ofarligt än att gå loss på en ljummen frukostbuffé på ett charterhotell vid badorten.
Väljer man bara ett stånd där lokalbefolkningen står och köar brukar riskerna faktiskt vara minimala. Här är det gatans djungel som råder, konkurrensen är benhård och ingen vågar riskera kvalitén. Säljer du dålig mat
i ditt stånd kommer ingen tillbaka.
Dessutom är gatumat ett billigt och förnämligt sätt att lära känna ett land. Du får smaka på det som invånarna själva äter och inget tillrättalagt och anonymiserat turistkäk. Det värsta jag vet är när folk envisas med att pracka på en meningslös ”lyxmat” som smakar precis likadant världen över.
Personligen reser jag alltid med magen. Jag väljer att resa någonstans för att få en chans att prova på det lokala köket. Att stå och helsteka ett lamm på ett tak i Beirut, slafsa i mig en nyuppskuren pizzabit i Milano, testa kycklingfyllda tamales i Memphis, slurpa i mig ostron på en torrlagd havsbotten i Bretagne – allt det där sitter som fastetsat i mitt smakminne.
Däremot minns jag inte en enda representationsmiddag. Mer än att alla var tråkiga. Men har man inte råd att resa eller har slut på semesterdagar går det minsann lika bra att duka upp rätter från hela världens gatustånd hemma vid köksbordet.
Och recepten jag tipsar om är en resa i sig. Det är bara att boka biljett till en kulinarisk världsomsegling.