Igår var det premiärdags på Lillan för Norra Folkteaterns pjäs Gastkramad. Teatergruppen tar oss till en herrgård strax utanför Luleå där ett berömt spöke härjar. Ett tv-team kommer dit för att göra ett inslag till programmet Gastkramad. På herrgården bor en dement greve vars fru har gått bort för 30 år sedan. Plötsligt börjar kusliga saker hända, men mer än så vill manusförfattaren och regissören Robert Fors inte avslöja.
Robert, Tommy och Linn är alla med och spelar i pjäsen. De har varit med sedan nystarten av Norra Folkteatern 2010 och berättar om vägen mot det färdiga resultatet. Robert ville skriva en klassisk spökhistoria, och sakta men säkert växte manuset till Gastkramad fram.
– Efter att vi som nappade på annonsen träffades för första gången började jag spåna på idéer till en pjäs. Vi hittade inget färdigskrivet manus som passade oss som grupp. Det var då jag kom på att skriva ett eget, säger Robert.
Robert beskriver början av repetitionerna som kämpiga men oerhört roliga. Alla hade ett gemensamt mål att jobba mot och började öva direkt. De läste manuset om och om igen och testade vem som skulle passa i vilken roll.
– Det var inga kafferep direkt, säger han.
Medlemmarna i Norra Folkteatern har kommit och gått sedan nystarten 2010. Tommy berättar att det har varit svårt att hitta tider att repa på som inte krockar med gruppmedlemmarnas ordinarie jobb.
– När du har en idé måste du ha skådisar, en lokal och pengar vilket vi inte vet om vi får. Amatörteater kan låta som en fritidssysselsättning, men det tar enormt mycket tid, ork och engagemang. Man måste därför hitta guldkornen som är beredda att offra tid men inte få betalt för det, säger Tommy.
Trots allt hårt arbete har Linn, Robert och Tommy varit fast beslutna om att inte ge upp amatörteatern. Intresset för att leva sig in i en annan karaktär har funnits hos dem alla sedan barnsben.
– Vi hade en skolpjäs när jag gick i ettan. Sedan dess har teatern alltid funnits där, säger Linn.
Alla tre är överens om vad som är bäst med amatörteatern - gemenskapen. De som spelar rollerna i Gastkramad har ett brett åldersspann mellan 18-67 år. En del jobbar, andra studerar och en är pensionär. Mellan Linn och Robert skiljer det ungefär tjugo år, och lika mycket mellan Robert och Tommy. Enligt dem har åldersskillnaden ingen betydelse. I replokalen på Hertsöskolans aula är den där gemenskapen mellan dem tre helt omöjlig att undgå.
– Vi har blivit kompisar, men även utvecklats som personer. Teatern får en att inse att man kan vara helt olika åldrar men ändå ha vansinnigt roligt ihop, säger Tommy.
I kväll och i morgon framför Norra Folkteatern sin pjäs på Lillan igen. Det må vara en klassisk spökhistoria, men enligt Robert har Gastkramad andra element än skräck.
– Det blev en himla massa humor. Vi har väl några spökeffekter och hoppas att folk ska skrika till – men skratta strax därefter. Pjäsen är strax över en timme lång, om nu inte greven snubblar på replikerna, tillägger Robert skojfriskt.