Sverigedemokraterna har gått om Moderaterna som näst största parti bland LO-medlemmar. Bland manliga LO-medlemmar under 50 år kan SD till och med vara på väg att bli största parti, i den gruppen stöder nästan 30 procent SD (SVT 17/11).
Arbetskraftsinvandringen är en orsak, sade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i Agenda (17/11).
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap, har en annan förklaring. Han talar om en ”arbetarklasskonservatism”, och menar att manliga, lågutbildade LO-medlemmar tilltalas av SD:s syn på könsroller, familjen, homosexualitet och jämställdhet.
Så kan det möjligen vara. Linus Bylund, pressekreterare hos Jimmie Åkesson, har tidigare talat om att ”blue labour” – människor med en socialdemokratisk syn på välfärd och ekonomi och en konservativ syn på värdefrågor som brottsbekämpning och försvar – tilltalas av SD.
Om Ekengren Oscarsson och Bylund har rätt lär Sverigedemokraterna fortsätta att växa. Partier som tidigare har haft konservativa inslag blir allt mer liberala. När andra talar om genuspedagogik, kvotering och försvaret som ett särintresse kan SD bli det enda alternativet för konservativa väljare.
Men det verkar osannolikt. SD är i väljarnas ögon fortfarande ett enfrågeparti, och den enda frågan är att begränsa invandringen.
Därför kommer knappast en konservativ person som vill ha generös invandring att rösta på SD. Inte heller kommer en feminist som prioriterar minskad invandring att välja SD på grund av jämställdhetspolitiken.
Ekengren Oscarssons motsatspar, manliga, lågutbildade LO-medlemmar kontra eliter i storstäderna, kan ändå vara en hjälp för att förstå vilka som röstar på SD och varför.
Det kan med fog antas att många manliga, lågutbildade LO-medlemmar bor i segregerade bostadsområden med hög andel invandrare.
Det är också troligt att manliga, lågutbildade LO-medlemmar generellt har mindre ekonomiska marginaler än storstadseliten, och därför oroar sig mer över invandringens ekonomiska effekter på välfärden.
Eliten kanske är mer tolerant för att den bor långt från problemområdena och har tillräckligt mycket pengar för att klara en eventuell försämring av välfärden. Det alternativet bör åtminstone övervägas av alla som säger sig vilja minska väljarstödet för SD.
Vad som inte krymper SD är att en storstadselit som anser sig moraliskt överlägsen dömer ut partiets sympatisörer som dumma, intoleranta bonnlurkar.
Det vet vi, eftersom det har pågått i flera år samtidigt som SD har fortsatt att växa.