Fyra rum med egna idéer

Fyrarummaren på 81 kvadratmeter på Kungsänget, precis utanför Umeå, är några kvadrat mindre än Nancy Bladfält och Peter Neovius förra lägenhet. Men den stora skillnaden är att planlösningen är bättre i den nya lägenheten. - Den tidigare lägenheten var på 100 kvadratmeter men den var väldigt dålig planerad. Så det var mycket yta som gick bort, förklarar Nancy Bladfält medan hon tar emot oss i hallen. 38-åriga Nancy är född och uppvuxen i Valsjärv, Överkalix, men flyttade till Kalix i gymnasieåldern. Där blev hon kvar i tio år och när hon kom in på konstlinjen i Sunderbyn pendlade hon mellan orterna. När hon kom in på Designhögskolan i Umeå gick flytten söderut. Men det skulle bli en avstickare ännu längre söderut innan hon och sambon landade i fyrarummaren på Kungsänget. - De sökte folk till Lego i Danmark och jag ville inte gå de sista två åren av utbildningen så jag sökte jobbet och fick det faktiskt. Så vi flyttade till Danmark i två år, berättar Nancy. Där designade hon leksaker för barn upp till två år. I samband med att hon själv blev gravid gick dock flytten tillbaka till Sverige och Umeå. De såg lägenheten på 100 kvadratmeter på nätet och tog den osedd från Danmark. - Vi trivdes jättebra i den, men tänkte ändå att vi bara skulle bo där tills vi hittade något vi verkligen ville ha, säger Nancy. Skoltomten fick stå Och så dök det upp. Något de verkligen ville ha. På gammal odlingsmark mot älven byggdes ett 60-tal lägenheter av olika storlek. Området planlades ursprungligen för en skolas eventuella framtida behov av expansionsutrymme. Skoltomten fick dock stå obebyggd men en del utnyttjades av en koloniträdgårdsförening. Det byggdes tio flerbostadshus i två våningar, och byggnaderna placerades luftigt för att skapa siktlinjer mot älven för de boende i kvarteren ovanför. - Vi bestämde oss för att lägga in en intresseanmälan. Det visade sig sedan att det hade kommit in 1.000 intresseanmälningar på 60 lägenheter. Genom lottdragning tog de ut 100 personer och vi fick nummer 93. Då trodde vi att det var kört, men så var det några som tackade nej och vi fick den sista fyran, säger Nancy. Nancy och Peter fick välja inredning själva - en svår lyx. - Vi fick välja allt och göra som vi ville. Det var jobbiga beslut!, skrattar Nancy. Som fondvägg i hallen och vardagsrummet valde de en storblommig Osbourne & Little-tapet i sobra färger. - Det kändes märkligt att flytta in och allt var som vi ville, säger Nancy. Inredningen är mycket personlig. Överallt finns detaljer som ögat fäster sig vid. Även efter en timme i lägenheten upptäcker man som besökare nya saker som man inte lade märke till när man kom in. Ovanför spisen och köksfläkten har Nancy till exempel målat en kökslucka med skoltavelfärg. Längst ned på "tavlan" sitter en knopp från en växelspak med fyra växlar. - Det var det enda vi kunde ta med av vår gamla Volvo 142:a som vi hade i Danmark, säger Nancy och skrattar. Det mesta är loppisfynd Det mesta i lägenheten är fynd som Nancy gjort på second-hand och hos släktingar. Runt matbordet står fyra karmstolar i trä och svart skinn - ett av Nancys alla kap. - De är loppisfynd som jag fick för 15 kronor styck på Myrorna. Men de såg inte ut så här då. Det är bok egentligen som jag har slipat, betsat och klätt om sitsarna på. Jag är nöjd med alla mina fynd men de här stolarna är jag glad åt varje dag. Ovanför matbordet hänger ännu ett fynd - en svartlackad lampa med klassisk sladd med en tyngd fäst i. Sladden är dock inte klassisk i lampsammanhang. - Det är faktiskt en gammal symaskinssladd, säger Nancy. Och det är just det som ger lägenheten sin personliga prägel. Nancy ser potentialen i gamla, slitna föremål, köper dem för en spottstyver och lägger ned sitt hjärta i dem. Eller som Nancy själv uttrycker det: - Det har inte kostat oss mycket i pengar men mycket i tid. Nancy, som själv ritar mycket mönster till textilier, har jobbat mycket med tyger även hemma. En gammal gungstol har hon låtit klä om i Josef Frank-tyget Terrazzo, soffgruppen har också fått ny kostym, likaså den lilla röda soffan i arbetsrummet som tidigare stått hos hennes föräldrar. - Den har jag nog klätt om tre gånger, säger hon. Skoskåp från Kalix I vardagsrummet står en hylla med små fack, utmärkt för familjens alla CD-skivor. De små facken är märkta i med siffror. - Det är ett gammalt skoskåp från Föreningshuset i Kalix. När det skulle rivas tog jag rätt på grejer som skulle kastas. Skåpet är av massivt trä och väger ett ton, ungefär, säger Nancy och skrattar. Ute i hallen står gamla elevskåp som kommer från Furuhedsskolan i Kalix. I dag rymmer de inte skolböcker längre utan sönernas kläder. - Det gäller att hålla sig framme, säger Nancy om fyndet. - Jag gillar möbler som har lite känsla. Någon hemlängtan till Norrbotten har inte Nancy. - Nej, faktiskt inte. Men det är kul att åka hem och hälsa på, säger hon.