Full Feydeau-fars-fart (exakt hela tiden!) utomhus på Karlberg

Den här gången har ensemble-eldsjälarna och regi-eldsjälen Thomas Krantz slagit tänderna i en av farshistoriens verkliga kristallkronor: Spökhotellet av fransmannen Georges Feydeau (1862 - 1921).

Den originaluppfördes på 1890-talet och har allt sedan dess spelats i flera tappningar än vad någon torde kunna räkna till. Andra av Feydeaus tidlösa farser är Herrn går på jakt och Leva loppan. Samtliga en sorts beständiga farsens abc och riktlinjes-manual.

Hos Feydeau springer och rör man sig, närmast efter ett strikt uppritat schema, in och ut genom dörrar och fönster; förälskar sig i fel personer, blir oresonligt och regelbundet uppretade och drabbas av vulkaniska sinnes-utbrott; försonas och förlåter varandra och - så vidare. I cirka ungefär några timmar.

Själva intrigen är egentligen rätt likgiltig. Bara allt det ovanstående ingår och att ett tillräckligt högt sprinter-tempo ständigt upprätthålls, så fungerar en Feydeau-fars alldeles helt korrekt.

Nu har Thomas Krantz bibehållit pjäsens grundelement men omdirigerat den till lokala (inte minst dialektala) förhållanden, men hela tiden ändå förhållit sig obrottsligt trogen till pjäsens grundelementa. Att publiken ska ha hur roligt som helst.

Och det har man på Karlberg och i dessa spelsugna amatörers eminenta sällskap. Verkligen!

Siw Öhman behöver bara glänta på munnen och ut väller en forsande flod av "pit-bondska". Hennes allmänna mimik är också förträfflig, i rollen som den till otrohet beredda fabrikörshustrun Olivia Vinkelhake.

Thomas Krantz hoppar oavbrutet omkring och springer stressat fram och tillbaka, som fabrikören Rutger Makadam. Och som den kärlekskranka husan Eufemia bräker Erica Nilsson direkt gulligt på dialekt, vilket Christian Andersson lyckas nog så bra med i uppgiften som den lugubre portieren Spillstare - anställd på hotellet Paradiset där det mesta av handlingen utspelar sig.

Fyra dansanta unga tjejer och två killar är allmänt roande som sju kusiner, som regelbundet artigt nigande och bockande strömmar ut och in ur rummen på hotellet.

Vid ett tillfälle utbrister Catrin Sjögren i en smittande version av Sofia dansar go-go. Bonus-kul.

Och tempot hålls hela tiden godkänt högt och publiken trivs.

Så: vill ni ha kul i trivsam utomhus-miljö, kolla då upp speltider och ta en sväng till Karlberg.

Själv ser jag allaredan fram mot den sjuttonde upplagan.