Mitt i den varma hösten slår den till, frosten. Knäcker brutalt vattenledningarna i de växter som kämpat för att växa vidare. Böjer stolta fibrer mot marken.
Nu säger vintern ifrån, dags att ta en paus, gå i vila, ge upp, samla kraft.
Kylan anger tonen, bestämmer avvecklingstakten.
Skönheten slätar över med gnistrande frostkristaller, gör döendet drägligt.