Det är gråväder och vinden ligger på norrifrån. Roger Olofsson tittar ut genom fönstret och konstaterar att vattnet sjunkit rejält i Kalixälven den senaste veckan. Höjdskillnaden kan vara upp mot fyra meter mellan sommar och vår.
Från den röda stugan som ligger femtio meter från vattnet har man utsikt åt tre väderstreck och här finns allt personalen behöver för att hålla igång Sveriges nordligaste färjeled från 06.00 till 22.00.
Stugan byggdes 1996 i samband med att dåvarande Vägverket bildade gemensamt rederi för sina färjor. Här finns kök, sovrum, tvättstuga och badrum som bidragit till en förbättring av arbetsmiljön.
Roger Olofsson stannar till i hallen och pekar på diplomet med guldram som hänger på väggen. Det var 2008 som Röduppleden blev årets arbetsplats inom Trafikverkets färjerederi. En fin utmärkelse för Norrbottens nordligaste färjeled och ett stolt ögonblick för Roger Olofsson som fick sin anställning redan 1985.
– Det var en lite av en milstolpe och det kändes riktigt kul att utmärkelsen kom hit upp till oss, säger han.
Roger Olofsson kom till dåvarande Vägverket som 18-åring. Han jobbade först som vägarbetare under två somrar innan han den tredje sommaren gjorde sitt första skift i Rödupp.
I dag har han andra arbetsuppgifter.
Sedan 2007 är Roger Olofsson distriktschef med ansvar över Röduppleden och de övriga färjelederna i länet, Boheden och Avan. Arbetet innebär bland annat att ansvara för personalfrågor, ekonomin, miljön och certifikaten till transportstyrelsen.
– Jag trivs fortfarande väldigt bra med mitt jobb. Ansvarsområdet är brett och stundtals är det väldigt mycket som ska göras. Men det är samtidigt väldigt varierande och fritt.
Röduppleden har gamla anor. Redan i början av 1900-talet var färjetrafiken organiserad här. Först med båt, åror och dragträn och senare med träfärja och så kallad strömvinge. Färjan som trafikerar leden sedan 2003 heter Carolina Nord och har kapacitet för sex bilar.
– Men parkerar man tätt så finns det plats för två till, säger Roger.
Säsongen startar i maj när isen har lämnat Kalixälven och det normala är att färjan parkeras för vintern i mitten av december. Högsäsongen är under juli. Men det har förekommit säsonger som varit avvikande. Som till exempel rekordvarma 2011 som hann bli 15 januari 2012 innan isen bredde ut sig över det mörka vattnet vid färjeleden.
– Isen bygger ut från land och vi brukar köra på så länge det går. Färjan går till en viss gräns att använda som isbrytare eftersom det bara är skrovet som ligger i vattnet, berättar Roger Olofsson.
Bredvid färjeleden går isvägen. Ifjol blev övergången mellan sommar- och vintersäsong ovanligt smidig då isvägen kunde öppnas samma dag som färjan vinterparkerades. Men normalt brukar det vara vinterväg över älven från mitten av december till mitten av april.
Tidtabellen är att färjan ska gå var 15:e minut men är det ingen trafik så står den still. Från stugan har personalen utsikt åt tre väderstreck och ser direkt om det finns någon som behöver åka över älven.
Älven är 250 meter bred och det tar bara tre minuter att åka över.
2013 passerade 6 500 fordon. Bönderna i trakten använder periodvis färjan ofta när de ska ta sig mellan sina åkermarker på andra sidan älven. Ibland flera gånger per dag.
Men att bygga en bro är ingenting som Roger Olofsson vill höra talas om.
– Haha, nej alla broar är ju konkurrenter till oss. De pengarna finns inte och dessutom är det ganska kostsamt att underhålla en bro.
Har det pratats om ett brobygge här någon gång?
– Nej aldrig så länge jag varit här men däremot pratades det om att dra in färjan helt för många år sedan. Då protesterade lantbrukarna eftersom de då hade tvingats köra långa omvägar.
Säkerhetsföreskrifterna för personalen har successivt blivit strängare och som exempel är det regel att alla måste gå en återkommande räddningsutbildning på tre dagar i Stockholm eller Göteborg.
Estoniakatastrofen 28 september 1994 där 852 personer omkom påverkade även färjeleden i Rödupp. Året efter olyckan på beslutade Transportstyrelsen att alla som jobbar på färja måste ha skepparexamen.
– Före Estonia fanns det inga sådana krav utan då var alla självlärda, berättar Roger Olofsson.
Har det varit några allvarliga incidenter vid Röduppleden?
– Nej, under min tid har vi varit förskonade från det.