Det började med en bild i det väldiga flödet på Facebook en dag i oktober.
Linda Polak följer en grupp volontärer på Facebook som kallar sig Ghost dogs of Aspropyrgos. Varje lördag åker volontärerna ut till förorten Aspropyrgos utanför Aten för ta hand om gatuhundar. De ger dem mat och mediciner och tar in de sjukaste hundarna för vård. Ibland lägger de ut bilder på hundarna på Facebook, och det var en sån bild Linda såg.
Volontärerna kallade honom Páris, inte efter staden utan efter prinsen av Troja i den grekiska mytologin.
– De berättade att Páris hade det tufft på gatan. Han var yngst på gatan och väldigt mjuk och snäll. De andra hundarna bet honom och folk slog och sparkade honom. När volontärerna kom ville han inte ha mat, han ville bara upp i famnen.
Hon såg fler bilder vartefter tiden gick och märkte hur hunden blev magrare och magrare. I januari var det en brittisk kvinna som började betala för att Páris skulle få bo på hundhotell och då bestämde sig Linda. Hon skulle adoptera honom.
När Duo träffar Linda och hennes dotter Thelma hemma i lägenheten på Hertsön har Páris bott här i en och en halv vecka.
– Att det är så nytt kan man inte tro. Han känner sig som hemma här.
Páris förstår så klart grekiska bäst men har redan börjat lära sig vissa ord på svenska.
– Han kan sitt namn, kom, sitt och nej börjar han förstå
När Thelma säger "Nej! Rör inte min leksak!" så lyder han snällt, även om han inte ännu riktigt lärt sig vilka leksaker som är hans och hennes.
Linda har en vän som hjälpte henne ro iland adoptionen. Vännen hittade en eskort som skulle resa med en annan hund på ett passande datum som kunde ta med Páris och ordnade allt som behövde göras.
– Det känns jättebra, som att det bara var meningen, säger Linda.
Redan när Páris togs från gatan kastrerades han och fick en vaccination mot rabies. Han testades också för andra sjukdomar. Det Linda behövde göra själv var att betala pass, id-märkning och resa, och att hämta honom från Arlanda.
– Vi blev drabbade av Norwegian-strejken och fick vänta i många timmar på flygplatsen. Då satt han bara såhär, i famnen på mig. När han kom hit för första gången, mitt i natten, testade han först soffan och alla sängar. Sedan sov han hela natten med sin kind på min axel, berättar Linda.
När man hämtar en hund från ett annat EU-land behöver hunden inte sitta i karantän, men en veterinärundersökning ska göras.
– Kvinnan som hämtade honom från gatan berättade att det stod ett gäng barn och sparkade honom när hon kom. Han hade aldrig överlevt på gatan, han fick ingen mat när han var så undergiven, säger Linda.
Páris är fortfarande mager men han får högenergifoder för att gå upp i vikt.
Lindas hjärta har alltid klappat för de som är utsatta och gatuhundar ligger henne extra varmt om hjärtat. Hon har adopterat en gatuhund tidigare, men då inte direkt från Spanien, som är hans hemland, utan som femte ägare i Sverige.
– Det var ingen annan som ville ha Bowie, han var så skadad efter vad han varit med om på gatan. Han är en känslig hund, jätterädd för skurmoppen. Jag tog honom när han var ett och nu är han tio. Efter det bestämde jag mig för att det bara skulle bli gatuhundar, de är väldigt utsatta och väldigt många.
Även om Páris också har haft ett tufft liv är det inget som märks på honom, han visar inga tecken på nervositet eller aggression. Det enda negativa skulle väl vara att han inte riktigt lärt sig reglarna som gäller hos familjen Polak än, vid ett par tillfällen har Linda hittat honom på matbordet.
– Han vill mest bara ligga i famnen som en bebis. Jag hade fått höra av volontärföreningen att han var kärvänlig, men det här är ju så mycket bättre än vad jag kunnat tro. Han har förmodligen inte ens varit inomhus förut men han är rumsren, går fot i koppel och sover när man klipper klorna. Han går bra ihop med andra hundar också. Han är en riktig drömhund.