Regalskeppet Vasas jungfrufärd närmar sig när publiken kliver in i handlingen i Gustav II Adolf. <br>Regenten Gustav II Adolf, den vimsiga men ack så charmiga mannen som tror sig vara i centrum när han egentligen är långt ut i pereferin, har fullt upp med att stävja bråk. <br>Kungens hustru Maria Eleonora kivas med hovdamen Ebba och skeppsarkitekten Hybertsson med kanontillverkaren de Geer. <br>Det här året har alltså Chalmersspexet valt att ta sig an den sötsaksberoende och i Lützen stupade kung Gustav II Adolf. Just Chalmersspexen tillhör de mer nationellt välkända dito och därför hade undertecknad förväntat sig några roliga timmar i salongsstolen. <br>Det blev en roligt stund. Men startsträckan måste varit den längsta i spexhistorien. De tre första scenerna var nämligen närmast dötrista. <br>Dialogen var trög och framför allt, skämten var som hämtade ur en tvättäkta buskisföreställning. <br>Kanske bidrog också Kirunapubliken till den något torftiga inledningen, det tog ett tag innan de insåg ?omstartens? stora betydelse för spexgenren. <br>Men även en startsträcka tar slut, tack och lov, och så småningom höjde ensemblen kvaliteten med flera pinnar på humorskalan. Plötsligt var det rappa repliker och riktigt kul. Kanske var det kylan som låg Göteborgarna i fatet, det tog ett tag för dem att bli varma i kläderna. <br>Störst behållning gav sångnumren med tillhörande dansant koreografi. Av någon outgrundlig anledning är det mycket roande med anakronismer, att se människor i 1600-talsmundering dansa macarena eller imitera Michael Jackson. Det är publikfrieri på hög nivå, man kan helt enkelt inte låta blir att dra på smilbanden. <br>Summerat är Gustav II Adolf helt okej, Chalmersspexets hyllning till champagnen är till exempel väl värd biljettpriset. Se den gärna ? men du behöver, som sagt, inte komma i tid. <br>Gustav II Adolf spelas i Luleå i kväll och i morgon lördag. <br><br>
