Att fotografering är Karin Thorells stora intresse går inte att ta miste på. När hon kommit över förvåningen över att vi ringer och vill skriva en artikel om henne kommer hon igång och berättar så att det står härliga till om bilder, utrustning, tips och om sin fotoglädje.
På plats i köket i huset där i Överkalix, granne med skogen, fortsätter hon att berätta om sina möten med naturen, och springer med jämna mellanrum iväg för att hämta något som hon vill visa.
Motiven finns på närmast möjliga avstånd. Utanför köksfönstret har hon en holk. På vårarna brukar det bo en knipfamilj i den. Karin har lyckats fånga ögonblicket då ungarna lämnar boet. Det är just den bilden som vunnit flera fototävlingar och berör många människor.
– Vi har haft knipor i holken i 20 år så jag kan deras beteende. Honan ruvar i tre veckor, och så kläcks äggen på ett dygn. Ungarna ska ut så fort som äggen kläcks, och man hör när det är dags. Då hoppar honan ner på marken och ropar till sina ungar. Jag väntade i 2,5 timme på detta, fick ögonkontakt med honan och trots att jag stod intill var hon så trygg att hon kom ut med alla ungar, berättar Karin.
Bilden på de två knipungarna som hoppar ut från holken på sin första flygtur hänger nu förstorad i hallen. Vinsten i en tävling där bilden deltog var nämligen en förstoring i canvas.
– Bakom varje foto jag tagit finns den en härlig berättelse, säger Karin.
En del av konsten att fota djurlivet är att inte skrämma bort sina motiv. Karin närmar sig och blir på ett vis "vän" med fågeln eller djuret så att de fortsätter sitt naturliga beteende, trots att hon är på plats.
– Jag har respekt för naturen, och smyger mig fram sakta men säkert. Sen sitter jag kvar. Det gäller att ha tid och tålamod, säger hon.
Hon har kommit fåglar och djur riktigt nära. Hon har till och med haft en talltita och lappmes som ätit mat ur hennes hand.
– Det är enormt att få vara med om detta. De känner ingen rädsla, men det beror på hur man själv agerar.
När hon senare visar oss var hon rör sig med kameran kommer det med jämna mellanrum förtjusta utrop från henne. Hon kryper ner i buskarna, böjer undan grenar och blad och fyndar.
Det är naturen hon går i gång på, fåglar och djurliv under vårvintern och våren och insekter på sommaren. Insekterna förevigas på riktigt nära håll. En fyra millimeters spottstrit får henne lyrisk.
– Titta så vacker den är! Allt behöver inte vara stora djur som älgar, även flugor, som bara är fyra millimeter och knappt synliga för ögat, är fantastiska på sitt sätt.
Ett av de mer ovanliga fynden som hon fångat på bild är en grön flodtrollslända. Nyheten nådde länsstyrelsen som ville veta var hon hade hittat den. Det visade sig att hon, utan att veta om det själv, hade fångat något väldigt sällsynt.
– Hon som ringde sa till mig att "hälsa dem som har sett en björn och tror att de har upplevt något sällsynt: Att ha sett en grön flodtrollslända – DET om något är verkligen sällsynt", berättar Karin och skrattar glatt.
Upplevelsen av naturens under önskar hon att fler skulle kunna få ta del av. Hon har visat sina bilder för små grupper låg- och mellanstadiebarn.
– Det var en fröjd, man ser att intresset är inbyggt i barnen. Det finns så mycket att lära sig av naturen. Man kan gå ut och vända på stenar och upptäcka det som finns därunder. Även om jag är nördig så tror jag att det vore mer värdefullt för barn att få mer kunskap om naturen än att få en dator när de är tre år. Och så är det är ett gratis intresse, en helt ny värld visar sig och alla mår gott av att vara ute i naturen.
Fotograferat har Karin Thorell gjort sedan hon gick i grundskolan. Hennes pappa köpte den första kameran till henne, och den hängde alltid med. På husets övervåning har hon en hörna med en hylla fylld av fotoalbum. Karin tar gärna ut papperskopior på vissa av fotografierna.
Digitalkameran som hon köpte 2008 öppnade en ny värld.
– Innan hade man en rulle med 24 bilder, då var det många bilder som inte togs, säger hon.
Det är inte bara att ta bilderna som är roligt för henne. Hon blir minst lika glad över att kunna dela med sig av dem. Hon ger bort bilder i present och hon skickar bilder till olika webbplatser som publicerar dem. Nyligen visade hon ett bildspel med sina bilder med musik till på Folkets Hus i Överkalix.
– Det var mycket uppskattat, folk har inte sett insekterna på det sätt jag visade dem. Det är en jätterolig värld att upptäcka, säger hon.
– Folk blir så glada och jag blir så glad själv för att få visa vad som egentligen finns i vår underbara norrbottniska natur.
Hennes utrustning är inte någon supervariant, men hon har fyra olika Nikon kamerahus, varav hon vunnit tre i olika fototävlingar. Det enda hon investerat i är några bättre objektiv, och hon har ett objektiv till varje kamera. Det är praktiskt att slippa byta objektiv, och så minskar det slitaget på utrustningen, säger hon. Eftersom hon fotar ute i dagsljus behöver hon inte så ljusstarka objektiv och kan nöja sig med billigare varianter.
Trots att hon har kameran med sig jämt händer det så mycket spännande i naturen att inte ens hon hinner med.
– Men det gör inget. Jag har ju upplevelsen på näthinnan. Man kan inte få allt på bild. Och att ha fått det förtroendet att komma nära är väldigt speciellt. Men blir det en bild är det ett extra plus.