Förvandlade mammas gård till sitt önskehem

Bakom husets nya utseende ligger åtskilliga timmars, dagars, veckors, ja, månaders hårt arbete. ? Jag tror inte att den som inte själv renoverat ett hus förstår hur mycket jobb det ligger i sådana små detaljer som exempelvis de renskrapade, slipade och ommålade listerna. Eller innertrappan, som var täckt av ditlimmad heltäckningsmatta, säger Birgitta och pekar på den vackra vitmålade trappan som leder till husets övervåning. Birgittas mamma bodde i huset i 40 år och var även hon en händig kvinna som inte drog sig för att ta i och jobba. ? Det var mamma som limmade dit heltäckningsmattan, och det är hon som byggt lekstugan på gården. Det gjorde hon när mina barn var små, berättar Birgitta, som flyttade in i släktgården år 2001. Alla lediga kvällar I husets fönster hänger linnevåder som Birgitta sytt själv och på en provdocka i det luftiga, ljusa sovrummet sitter en vacker, välarbetad dräkt som också är hennes egen skapelse. Som en kvinnlig motsvarighet till Ernst Kirschsteiger tar sig Birgitta Rackner an såväl sömnad som husrenoveringar med samma självklara frenesi och arbetsglädje. Ingenting tycks omöjligt för den nyligen pensionerade distriktssköterskan. Ändå har det mesta av arbetet utförts medan Birgitta ännu var fullt yrkesverksam. Det var i huset som alla lediga kvällar och helger tillbringades. Först skulle allt gammalt rivas ut ? köksinredning, gummimattan i badrummet, tapeter, väggar och trägolven som doldes av flera lager korkmatta. De gamla grangolven var i alltför dåligt skick för att sparas. Birgitta menar att det i och för sig var tur eftersom det visade sig att det i vissa delar inte fanns någon isolering överhuvudtaget under golven, man kunde se rätt ner i husets stenfot. Hon berättar att hon rivit, rivit och rivit tills händerna blev alldeles såriga. Bearbetning av sorgen ? Det var tungt men samtidigt en viktig hjälp i bearbetningen av sorgen efter min man och min mamma, säger Birgitta och berättar att hon sedan 1970 bott i en villa i Gammelstad, med man och två döttrar. Maken avled 1999, Birgittas mamma strax därefter och plötsligt stod hon ensam med två hus. ? Jag bestämde mig för att bosätta mig i Gäddvik, det är här jag är uppvuxen tillsammans med mamma, mormor och morfar och en morbror, vi var en riktig storfamilj. Vårt hus stod mittemot det här huset, där min mammas faster och farbror bodde tills mamma tog över det för 40 år sedan. Det kändes rätt att komma tillbaka till mina rötter. Jag har alltid drömt om att bo i en Norrbottensgård och bestämde mig för att satsa på att förvandla huset till ett sådant. En av döttrarna övertog barndomshemmet i Gammelstad men ville sätta sin egen prägel på inredningen, därför fick Birgitta ta med sig det gamla furu-köket när hon flyttade. ? Jag målade all köksinredning vit och med hjälp av snickare anpassade vi skåpen för det här huset. Det gäller att återanvända material och tänka ekonomiskt, för det är väldigt dyrt att bygga och renovera. Många avrådde Men det var inte alla som trodde på Birgittas idéer när hon först presenterade dem: ? Nej, många sa att jag aldrig skulle klara av att göra allt renoveringsjobb själv, de avrådde mig, och när folk dessutom fick veta att jag ville bygga ut huset tyckte de att det väl räckte med den ursprungliga boytan. Men jag älskar att bjuda hem folk, att fixa kalas, och vill ha gott om utrymme för mina bjudningar, säger Birgitta som verkligen visat olyckskorparna att de hade helt fel. Det mesta har Birgitta nämligen fixat helt på egen hand. När materialet till det nya trägolvet exempelvis inte kunde levereras i tid från snickeriet i Lycksele, och därmed riskerade att försena hela utbyggnaden, hakade Birgitta sonika på släpvagnen på sin egen bil, tog med sig en väninna och hämtade hem planken själv. ? Det var tungt att lasta av alltihop härhemma, ungefär 60 kvadrat golvplankor, men det var det värt ? jag fick flytta in till midsommar som jag ville! Det är bara till själva utbyggnaden och rör-el- samt plattläggningsarbetena Birgitta anlitat hantverkare. Allt annat har hon fixat själv. Som rivningen av befintligt badrum och pannrum, ?ett sammelsurium av gamla rör inbyggda i väggen?, samt målningen av densamma. Målade om åtta gånger ? Jag målade om väggen åtta gånger innan jag hittade rätt nyans som harmonierade med klinkerplattorna. Jag tror de blev ganska trötta på mig på färgaffären, de fick blanda till kulören om och om igen, skrattar Birgitta. På nedre plan finns, förutom den vackra stora nybyggda salen med fönster åt tre håll, också kök, badrum och matsal. Uppepå har Birgitta efter utbyggnaden fått ett ljust och luftigt sovrum. I den gamla delen ryms hennes arbetsrum och ett gemytligt gästrum som hon inrett i kallvindan. Fanns inga garderober I det nya sovrummet, liksom under trappan i hallen, har hon låtit bygga in klädkammare. ? Huset saknade bra förvaringsutrymmen, det fanns inga garderober. Jag minns att mammas faster och farbror alltid hängde gåbortskläderna bakom kammardörren. Så gjorde man ofta förr. Ett annat barndomsminne från huset är den gamla, bäddbara soffan, som fått bo kvar i huset genom alla år. ? När jag var liten och vi hade kalas som drog ut på tiden fick vi barn kila över till mammas faster och sova i soffan. Och det gjorde vi gärna, det var så spännande med den här soffan som man liksom snurrar runt så det blir en bädd av den. Numera är fasters gamla soffa omklädd i randig skrud och står på bästa plats, vid fönstrena i den vackra salen. Någon lat pensionärstillvaro har Birgitta Rackner inte tänkt ägna sig åt när huset är genomgånget från nock till stenfot, nästa projekt är redan i full gång hemma i Gäddvik. Birgitta ska renovera den gamla ladugården och har börjat med att lyfta upp den sakta ihopsäckande byggnaden. Exakt vad det ska bli i utrymmet kring den stora öppna spisen i ladugården är inte riktigt klart ännu. Det skissar Birgitta på under vinter-månaderna, för att återigen spotta i nävarna till våren.