Den viktigaste regeln är enkel att komma ihåg. Kör du för sakta så sjunker du. Därför håller Kenny Cederstrand hög fart när han kommer in mot land.
På stranden vid Lilla Luleälv har det samlats 15-20 personer. Det är både barn och vuxna som i just det här ögonblicket förenas av samma känsla.
Nyfikenhet.
Instinktivt backar folkmassan undan när den svarta skotern med ett rasslande ljud slirar fram över stenarna.
Några håller upp sina mobiltelefoner för att dokumentera händelsen. Det diskuteras och pekas samtidigt som Kenny Cederstrand snabbt hoppar av skotern. Han har händerna kvar på styret och välter den på kant så att vatten rinner ur alla håligheter från fram- till bakvagn.
Den nya speedworksmotorn på 925 kubik är specialbeställd från USA. Varvtalen har varit höga och den silicontätade motorn är brännhet efter bara tre minuters körning. Det ångar från den sponsormärkta motorhuven.
– Den måste kallna innan jag vågar köra igen, säger Kenny när han knäpper av sig hjälmen.
Det var 2012 som watercross tog första steget mot att bli en seriös sport i Sverige. Det var året då SM-serien och EM-serien kördes för första gången. Den här sommaren har nästa steg tagits i form av ett nytt tävlingsreglemente med bland annat krav på skyddsutrustning för förarna.
Licenser och försäkringar är numer en del av sporten och det handlar inte längre om att köra på egen risk med foppatofflor, shorts och t-shirt.
När startskottet går så är det obligatoriskt med heltäckande klädsel för att minska risken för skärsår, skyddsskor, ryggskydd, hjälm, skyddshandskar och skyddsglasögon.
De aktiva tror att watercross kan växa till någonting riktigt stort. Ingredienserna finns där. Sommar, sol, värme och semesterglada människor gör att vinterhalvårets kindbitande skotertävlingar inte har mycket att sätta emot i dragningskraft.
Kenny Cederstrand säger att han älskar att tävla på vatten. Sporten har förändrat hans liv. För många år sedan landade han olyckligt med crossmotorcykel och skadade ryggen.
Det gör i normala fall inte ont men han känner hela tiden att skadan finns där, redo att hugga till om ryggen utsätts för hårda stötar.
Det är därför han aldrig tävlar med skoter på snöiga och isiga crossbanor.
Kenny beskriver varför genom att slå handflatorrna mot varandra i snabb följd.
– Vanlig friåkning går bra men när det blir de här snabba smällarna som man inte är beredd på under tävlingarna så kan jag bara fantisera om hur det skulle kännas.
– Det hade aldrig fungerat.
Att tävla på vatten fungerar däremot alldeles utmärkt eftersom det är betydligt skonsammare för kroppen. Därför har watercross tagit Kenny och andra med liknande problem tillbaka till den tävlingsform som de en gång tvingades lämna bakom sig.
Skotrarna som man tävlar med i watercross är inga vanliga standardskotrar. Det är maskiner som har modifierats och byggts om för att klara av den här typen av extremkörning. Kenny berättar att han ändrat vinklarna i boogien för att göra skotern mindre framtung och därmed minska skidtrycket. Man strävar efter att skidorna ska ha så lite kontakt med vattnet som möjligt eftersom det har en bromsande effekt.
Skidbredden är betydligt smalare än på en vanlig skoter.
– Eftersom det inte går att styra på vatten så kör vi bara på viktfördelning och vickar skotern i rätt riktning.
Skotern blir instabilare på raksträckorna men det får man leva med.
Vattnet blir hårdare när farten ökar. Har man inte rätt lutning i kurvorna runt bojarna och gasar på för mycket så får man sladd och flyger av skotern.
Ordentligt.
Det är också viktigt att tävlingsbanan är dragen över jämndjupt vatten.
– Är det grunt vatten är det som att köra på blank is eftersom vattnet som stöts bort av skotermattan får stöd av botten. Därför kan det bli riktigt svårt om djupet skiftar snabbt.
Enligt det nyskrivna reglementet får skotern inte kunna flyta. Den ska sjunka om föraren flyger av, kör för sakta eller om motorn stannar.
– Det är för att det fortfarande ska handla om snöskoter på vatten. Den måste fortfarande vara variatordriven och det är ju en väldigt känslig punkt, får du vatten på remmen så slutar motorn att driva och då sjunker du.
Snöskoter på vatten ska inte fungera och med jämna mellanrum gör det inte det. Att man sjunker är ofrånkomligt, alla har gjort det. Och när motorn vattenfylls har man problem, speciellt om det inträffar i första loppet på tävlingsdagen. Det är viktigt att man får ut allt vatten innan man drar igång den igen annars kan motorn ta stryk. Kenny har sin egen lösning på problemet. Med hjälp av två bottenpluggar i vevhuset kan han snabbt tömma ut vattnet.
Men alla fascineras inte av snabba snöskotrar som far runt på öppet vatten med en ljudvolym som ligger högt över vad som är normalt. Medan många tycker att det är ett underhållande sommarinslag så finns det fortfarande många som ser det som ren och skär buskörning som borde förbjudas.
Kenny berättar att det tidigare i sommar var någon som ringde polisen under en träningskörning. Men eftersom det fanns tillstånd blev det ingen ytterligare påföljd.
– Det är ljudet som en del irriterar sig på och det går inte att komma ifrån att det låter en hel del när vi kör, säger Kenny.
Årets SM-final hamnade i Lycksele medan EM-finalen kommer att avgöras på Pite havsbad den 31 augusti.
Watercross-säsongen avslutas sedan med en helt fristående tävling den 7 september på samma plats vi träffats på den här dagen – Lilla Luleälv vid Jokmokks camping.
En som kommer att finnas på plats är Alexander Andersson från Malmberget med sin 800 kubiksmotor på ett Skidoo Rev 440-chassi.
Han började köra mer seriöst för fyra år sedan. Alexanders vattenkörning började med fjällturer sent på
våren när det var mycket vatten på sjöarna. Precis som Kenny så tävlar han inte på vintern.
– Man har varken råd eller tid att hålla på året om, det är nästan sjukt vad mycket tid man lägger ner på skruvandet, säger han.
Alexander triggas av spänningen i watercross, att hela tiden ligga på gränsen för vad maskinen och föraren klarar av.
Att veta att ett misstag kan innebära bärgning av en förlist skoter.
–Sen är det skönt med sommarsport. Det är sol, det är varmt och det lockar folk, säger han.
Alexander har byggt om hela skotern till den här säsongen. Han drivs av viljan göra en perfekt skoter som går så snabbt som möjligt. Han har bland annat förlängt styrstången och smalnat av styret och natten innan resan till Jokkmokk gjorde han förändringar i boogien och framvagnen.
Han har rykte om sig att vara ute i sista sekunden med sina modifieringar och ler när personbeskrivningen kommer på tal.
– Jag har bara provat den här i två minuter innan jag kom hit. Det funkade inte alls så nu har jag varit två dygn i garaget, säger Alexander Andersson innan han gasar ut på Lilla Luleälv.
Kenny Cederstrand följer efter och de båda förarna försvinner ut på det blåa vattnet. På stranden står den
nyfikna folksamlingen kvar och tittar.
Det diskuteras och gestikuleras.
Någon lyfter sin mobiltelefon och börjar filma.