Först hus, sedan tomt

När Tina Ukonsaari och Janne Brännvall började se sig om efter hus tyckte de att villapriserna låg på tok för högt, ganska snart började de i stället leka med tanken på att köpa ett billigt hus i glesbygden för att flytta det till en lämplig tomt i Luleå. När de fick tips om att ett hus i Kaunisvaara skulle säljas på exekutiv auktion åkte de genast upp till Tornedalen för att ta sig en titt.  ? Vi smög runt i snödrivorna och kikade in genom fönstren. Villan såg trevlig ut, den var hyfsat ny ? byggd 1988 ? och min morbror intygade att det var ett rejält hus, berättar Tina. Därför var paret självklart på plats när den öppna budgivningen skulle äga rum i Pajalas kommunhus. De hade bestämt sig för att i budgivningen inte mer än marginellt överskrida husets låga taxeringsvärde.  ? I salen satt överraskande många människor. Hjälp, tänkte vi, det var många som skulle vara med i budgivningen, berättar Janne. Bra pris på huset Men det visade sig att det bara var de själva och en äldre herre som var intresserade av att lägga bud. För varje gång paret la ett högre bud spände farbrorn blicken i dem.  ? Han tänkte nog att vad är det där för utbölingar som inte ger sig, skrattar Janne. När budet överskred Jannes och Tinas maxbelopp gav de upp. Framför allt Tina var noga med att de skulle hålla fast vid det de bestämt från början, att inte bjuda mycket över taxeringsvärdet. Besvikna gav sig paret iväg men hejdades av en bybo som följt budgivningen. Han bad dem vänta in vinnaren och prata med denne. Det visade sig nämligen att mannen som vunnit budet bara var ute efter tomtmarken, som gränsade till hans eget hus. Han behövde marken för att utöka sin åkeriverksamhet.  ? Och vi sa att vi ju bara var intresserade av huset, säger Tina. Det slutade med en win-win-situation där Tina och Janne fick köpa sitt hus till ett riktigt bra pris. Två års väntan på tomt Nu återstod bara att finna en tomt att ställa huset på. Det skulle dröja nästan två år innan Hortlaxhuset fick flytta till Luleå. De kommunala tomterna var vid denna tidpunkt vikta för Älvsbyhus och privata tomter var dyra.  ? Ett tag funderade vi på att köpa ett gammal ruckel, vilket som helst, bara för att komma åt en tomt. Men även rucklen kostade ju uppåt miljonen, säger Janne. När tomterna i etapp ett på Kronan, det första området på många år där man tilläts bygga annat än Älvsbyhus, skulle fördelas hade paret alltför kort kötid i den kommunala tomtkön och nu började de nästan misströsta ? var de tvungna att sälja huset igen?  ? Då ringde de till oss från stadsbyggnadskontoret! På grund av avhopp i tomtkön fick vi plötsligt välja mellan tre tomter, men beslutet skulle fattas på två dagar. Mer jobb än de trodde Detta satte myror i huvudet på Tina och Janne. Tomterna fick bara bebyggas med 25 procent av ytan, hur skulle man rita ihop befintligt hus och ny ekonomidel med garage för att klara procenttalet? Tomten de bestämde sig för var 797 kvad-rat och Jannes -absoluta krav var att garaget skulle bli stort.  ? Mina arbetskompisar ordnade till och med vadslagning om hur stort garage jag skulle lyckas förhandla mig till och de blev rätt imponerade när jag kapade åt mig 46 kvadrat, säger Janne och nickar åt sambon Tinas håll. Tina å sin sida säger skämtsamt att Janne bara inte begripit att halva garaget egentligen är förråd. Humor och en hjärtligt rå ton har präglat hela husflytt-tiden. Projektet har inneburit långt mycket mer jobb för paret än vad de först insåg. Och så gott som hela släkten har på ett eller annat sätt varit involverad i arbetet.  ? Min pappa har varit guld värd, han har varit här hela dagarna och hjälpt till. Själva har vi tillbringat så gott som alla kvällar och helger i huset tillsammans med en kusin och Jannes bror Sven. Dessutom har Jannes pappa, en kusin som har byggfirma och en farbror från Kiruna ställt upp jättemycket, säger Tina. Tokroliga minnen Janne berättar att de under sommaren unnade sig ett välbehövligt avbrott för att ladda batterierna:  ? Vi stängde bygget en vecka och åkte ner på U2-konserten i Göteborg. Det var en jättekul resa och när vi kom tillbaka hade vi återigen hur mycket kraft som helst. Man måste bryta ihop för att orka komma igen, skrattar Janne. Paret poängterar att det inte bara är hammarslagen som räknas när man bygger hus, att ha en mamma eller svärmor som bjuder på god lunch betyder också mycket, liksom att en bror kan vara bollplank och stämningshöjare. Eller att en morbror kan låna ut sin grävmaskin, vilket är en historia för sig i parets byggberättelse.  ? Vi fick låna grävmaskinen om vi själva kunde ordna transporten från Pajala. Eftersom min arbetskompis har en lastbil som är ombyggd till EPA-traktor och man därför får köra den med B-körkort, så lånade jag och Tinas bror lastbilen. Resan till och från Kaunisvaara tog många timmar, lastbilens maxfart var 40 kilometer i timmen och grävmaskinens vikt gjorde att bilen nästan bågnade. Men vi hann prata massor under den resan, det var riktigt trevligt, berättar Janne som intygar att de har många tokroliga minnen från det gångna halvåret. Även om det är ett ?gammalt? hus Tina och Janne flyttat till Luleå så är det i dag att betrakta som nytt. Hela ekonomidelen med bastu, relax, tvättstuga och vidbyggt dubbelgarage är byggt från grunden och i den gamla huskroppen har varenda dörr och fönster lossats och tätats. Kök och badrum har fått ny inredning och parkettgolven i huset är nylagda, liksom plåttaket. Tillhåll för tjuvar och vandaler Grunden som huset står på är dessutom nygjuten med vatten-burna värmerör. Men det var ett äventyr innan tomten var grovplanerad och plattan kunde gjutas. Eftersom paret var bland de första att bygga på området så var det ensligt och mörkt runtomkring ? ett perfekt tillhåll för tjuvar och vandaler. Varenda natt blev grävmaskinen slangad på diesel. I samband med att husets platta skulle gjutas drabbades Kronan-området dessutom av sabotage ? någon hade skurit sönder en dagvattenledning. Läckan gjorde att man var tvungen att bära vatten i hinkar till gjutningen.  ? När vi kommit så långt att värmeslangarna var utlagda vågade jag inte lämna tomten ifall vandalerna skulle återvända. Jag ville vara säker på att ingen förstörde slangarna inför nästa dags gjutning så jag sov helt enkelt i bilen på vår tomt den natten, säger Janne. Sedan ett par månader sover Tina och Janne samt Jannes dotter Emelie riktigt gott, nu har de flyttat in i sitt hus. Även om inte alla lister och andra detaljer är på plats så har paret kommit en god bit på väg mot sitt drömhus.  ? En del har sagt åt oss att man ska akta sig för att flytta in innan allt är klart för då färdigställer man det aldrig. Vi ska bevisa att de har fel!