Svårlösta och kostsamma konflikter om gruvverksamhet i det samiska renskötselområdet blir allt vanligare. Med avstamp i det presenterar forskare vid Luleå tekniska universitet resultaten av en ny studie.
– Syftet med det här projektet har varit att försöka utveckla bättre redskap för att hantera markanvändningskonflikter mellan samebyar och gruvindustri, säger Karin Beland Lindahl, projektledare och biträdande professor i statsvetenskap.
Forskarna har jämfört gruvetableringsprocesser i två svenska fall, Kallak i Jokkmokk och Aitik i Gällivare, och tre kanadensiska fall, McArthur River i Saskatchewan, Diavik i nordvästra territorierna och Prosperity i British Columbia.
– Och varför då Kanada? Jo i Kanada finns det generellt sett starkare urfolksrättigheter och vi kände också till flera fall där gruvföretag och urfolksgrupper verkar kunna kommunicera bra, och i vissa fall till och med samarbeta, säger Karin Beland Lindahl.
Christina Allard, biträdande professor i rättsvetenskap, har tittat närmare på gruvprojektet i British Columbia. Hon ser flera lärdomar som Sverige kan dra, inte minst när det gäller lagstiftningen.
– De intressanta delarna här rör de processuella rättigheterna, som är väldigt tydliga, alltså att urfolket har rätt att delta och bidra till beslutsprocessen och inte bara pro forma, utan det är ett rejält inflytande, säger hon.
Bland annat ges urfolken möjlighet att göra en del av miljöbedömningarna, som även tar hänsyn till rättighetsfrågorna och leds av en oberoende myndighet.
– Är urfolksgruppen missnöjd och menar att de här konsultationerna har varit otillräckliga, då kan man väcka talan inför domstol och det finns en rad med rättsfall här av olika slag, säger Christina Allard.
Men att urfolken i Kanada har ett starkare konstitutionellt skydd, större möjligheter att överklaga i domstol och bredare och mer oberoende miljöbedömningar kan inte helt förklara skillnaderna mellan de svenska och kanadensiska fallen.
– Trots starkare och tydligare rättigheter så har inte det hindrat konflikt i Prosperity-fallet i British Columbia, utan där har det blivit konflikt trots att de här finns på plats, säger Karin Beland Lindahl.
– Dock kan vi se att de här rättigheterna och lagstiftningen erbjöd urfolket en bredare palett av möjligheter att faktiskt häva sin rätt och driva sin sak, än vad vi har kunnat se i motsvarande svenska fall.
En viktig skillnad mellan konfliktfallen (Prosperity och Kallak), som forskarna menar kännetecknas av en hög konfliktnivå och avsaknad av dialog, och samarbetsfallen (Diavik och McArthur River), med ömsesidigt uppskattat samarbete, är att projekten i samarbetsfallen inte på samma sätt konkurrerar med renskötsel, jakt och fiske.
– Men vi har också kunnat se att markanvändningskonflikt finns eller har funnits i Saskatchewan, men här har det alltså kunnat hanteras inom ramen för det samarbete som har växt fram, säger Karin Beland Lindahl.
I de kanadensiska samarbetsfallen har man också sett en betydligt mer utvecklad och formaliserad samarbets- och avtalskultur.
– Det är alltså en uppsjö av avtalslösningar som reglerar allt från hur processen ska gå till, inflytande och återförening av vinster, och vad vi har kunnat se är att staten har haft en aktiv eller viktig initierande roll i de här samarbetena, säger Karin Beland Lindahl.
Exemplen med Diavik och McArthur är också de enda projekten som åtnjuter ett stort stöd av urfolken och som fått formellt tillstånd.
– Sådana här fall har vi egentligen inte hittat bland våra svenska fall. I Aitik-fallet kan vi se att det förekommer både dialog, samarbete och privata avtalslösningar, men processerna är inte ömsesidigt uppskattade på samma sätt som i de kanadensiska samarbetsfallen, säger Karin Beland Lindahl.
Hon tror att arbetssättet i de kanadensiska samarbetsfallen skulle kunna tjäna som en inspirationskälla.
– Man kan fundera om starkare och tydligare urfolksrättigheter även här skulle kunna vara ett sätt att kombinera mineralutvinning med respekt för urfolks rättigheter, och också på det sättet göra det möjligt att leva upp till de nationella åtaganden som även Sverige har gjort på det här området, säger Karin Beland Lindahl.