Öppet brev till politikerna i Norrbottens län:
Regeringen beslutade så sent som i mars 2008 att samtliga hotade tingsrätter i Norrland skulle finnas kvar. Beslutet motiverades framför allt med att avstånden mellan medborgarna och domstolarna inte fick vara alltför långa. Enligt justitieministern måste verksamhetsmässiga skäl vägas mot tillgängligheten för medborgarna.
Domstolsverket slutför nu en utredning som rör de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans, däribland länsrätten i Norrbottens län. De allmänna förvaltningsdomstolarna handlägger i huvudsak mål som berör enskilda människors rätt gentemot det allmänna. Det kan vara mål om tvångsomhändertagande av barn, rätten till sjukpenning eller sjukersättning, rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen, mål som rör tvångsvård av psykiskt sjuka med flera måltyper. Verksamheten är omfattande och länsrätten i Norrbottens län behandlade under 2007 cirka 3.300 mål. Av dessa avgjordes cirka 600 mål efter en muntlig förhandling. Många förhandlingar hålls ute i länet på orter där parterna finns. Länsrätten i Norrbottens län har i dag cirka 30 anställda, varav drygt hälften är jurister. Domstolen hör till de större av landets 23 länsrätter.
I den nya utredningen föreslås – tvärt emot vad som ovan angivits rörande de allmänna domstolarna, det vill säga tingsrätterna – att bland annat hela länsrätten i Norrbottens län med säte i Luleå läggs ned och att all verksamhet överförs till Umeå (nuvarande länsrätten i Västerbottens län). Domstolen i Umeå skulle därigenom få en domkrets som täcker mer än en 1/3 av Sveriges yta (Norrbottens och Västerbottens län) och befolkningen i Norrbottens län skulle bli helt hänvisade till Umeå för prövning av förvaltningsrättsliga frågor.
Enligt länsrättens i Norrbottens län mening är förslaget att flytta verksamheten till Umeå en katastrof såväl från ett rättssäkerhetsperspektiv som från ett regionalpolitiskt perspektiv. Den enskilde medborgaren i Norrbotten, i synnerhet de som kommer från inlandet, skulle få ett sådant orimligt långt avstånd till den egna domstolen att risken är stor att han eller hon avstår från sin rätt till muntlig förhandling av praktiska skäl. Det är inte troligt att en domstol i Umeå skulle vara beredd att hålla muntlig förhandling på olika orter i Norrbotten i lika stor omfattning som sker i dag. Det är i många fall heller inte lämpligt att hålla förhandling via videokonferens – vilket bland annat föreslås som alternativ av utredaren – eftersom målen många gånger rör känsliga och personliga förhållanden.
Ur ett regionalpolitiskt perspektiv anser vi vidare att det är orimligt att Norrbotten helt skulle tappa sin juridiska kompetens inom förvaltningsrätten. Vi anser därför att förslaget bör förkastas såtillvida att länsrätten i Norrbottens län skall vara kvar i sin nuvarande form. I andra hand bör den föreslagna sammanslagningen för övre Norrland lokaliseras till Luleå i stället för Umeå. Detta dels eftersom länsrätten i Norrbottens län – såväl utifrån målantal som antal anställda – är större än nuvarande länsrätten i Västerbottens län, dels eftersom den nya förvaltningsdomstolen i så fall skulle ligga mitt i den stora domkretsen, vilket skulle förkorta avstånden till den enskilde medborgaren.
Vi vädjar således om hjälp från Er med att driva denna viktiga fråga. Enligt vad vi erfar kommer utredningen att överlämnas till regeringen den 30 april 2008 och därefter vidtar en remissomgång. Det är dock naturligtvis av största vikt att regeringen – på samma sätt som när det gällde tingsrätterna i Norrland – så snart som möjligt ger besked om att utredningens förslag inte kommer att genomföras i övre Norrland. I annat fall riskeras den kompetens som länsrätten i Norrbottens län i dag besitter.