Fördomsfull ? och helt OK

Lilla kycklingen (I original: Chicken Little)
Filmstaden
Regi: Mark Dindahl
Manus: Robert L. Baird, Steve Bencich
Svenska röster: David Hellenius, Christine Meltzer, Peter Magnusson, med flera
Längd: 1 tim 21 min
Betyg: 3 hästar

Norrbottens län2006-02-06 06:30
ROLF NILSÉN
Disney köpte nyligen bolaget Pixar för den i sammanhanget tämligen modesta summan av 60 miljarder kronor. Och räknar därmed med att framgent kunna prångla ut filmer av samma kvalitetsdistinktion som Hitta Nemo, Toy Story och annat inom den genren.<br>Men än så länge har samarbetet inte hunnit gå igång. Och det märks ? på Lilla kycklingen, som är Disney-koncernens första helt datoranimerade långfilm och som känns som: rätt mycket av en nödlösning.<br>Inte minst odlas det friskt med gamla mögliga fördomar här, om än i datoranimerad form. <br>Ärkenörd<br>Den lilla kycklingen, som är en starkt sympatisk varelse men ändå bara kan beskrivas som en ärkenörd, räknas som ingenting alls värd innan han bevisar att han är en cool kille och sin som gammal basebollhjälte varande pappas son ? någon som han kan vara stolt över.<br>Fast det hjälper ju förstås också till att han och hans lika nördiga kompisar (en gris, en fisk, med flera) mycket aktivt hjälper till att rädda den lilla staden när elaka aliens från rymden plötsligt invaderar den.<br>OK: till sist visar det sig ju att de inte var så värst elaka. Men då har kycklingen ändå kunnat leda i bevis att det som han fick i huvudet ett år tidigare inte var ett ekollon, som alla tog för givet att det var, utan faktiskt en bit av ? himlen.<br>Men om man nu bortser från de kryckiga galleriet av fördomar som i onödigt stor utsträckning florerar här, så är Lilla kycklingen en ganska livlig och av tydliga karaktärer präglad film.<br>Naturlig förtjusning<br>Kycklingjunioren och hans kompisar är fint och profilerat utmejslade och ännu bättre är kycklingens pappa, förre basebollstjärnan Tupp Kluck, som åtminstone visuellt sett påminner om den förra året avlidne amerikanske vaudevillkomikern Rodney Dangerfield.<br>Sedan tycks Disney-animatörerna också omfatta sina karaktärer med en större grad av naturlig förtjusning än vad de har mäktat med på länge. <br>Man skulle till och med kunna få för sig att de har inspirerats av den tecknande kollegan Carl Barks gamla 50-talsserier av Kalle Anka, när de låter invånarna i djurstaden där handlingen utspelar sig skumpa omkring i klart underdimensionerade och bulligt gulliga små fordon. Hur som helst med den saken: det fungerar i alla fall.<br>Den nervösa lilla kycklingen är i alla fall otroligt gullig och även om han inte helt lika framgångsrikt förmår bemästra det trångsynta lilla samhällets fördomar, i samma utsträckning som han klarar av hotet från rymden mot detsamma, så är han ändå ? helt OK.<br>Vilket man också kan säga om filmen i sin helhet.<br>Helt OK.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!