Allting startade med en provocerande kommentar från kompisarna.
”Du vågar aldrig söka”.
Men Alfred Juntti vågade.
Det var filmfolk på plats i gymnasieskolan i Luleå för att rekrytera folk till en långfilm och Alfred, som då gick på högstadiet, ställde sig i kön för att registrera sig som sökande.
Han hade aldrig tidigare stått framför en kamera och hade ingen aning om vilken typ av film han sökte till. Allt han visste var att det behövdes folk till biroller, större biroller och huvudroller.
En vecka senare blev han kallad till provspelning på Gültzauudden. Alfred fick hjärtklappning och visste först inte om han skulle våga gå dit. Men han tog mod till sig.
En av minnesbilderna är hur stökigt det var i lokalen och att de fem andra killarna som också var kallade såg ut precis som han. Samma stil.
Han provspelade ensam, i en scen där han sitter och äter cornflakes med rollkaraktärens pappa.
– Jag kunde verkligen inte mycket men körde bara på och gick på magkänsla, berättar Alfred.
Han fick ett nytt telefonsamtal där han fick veta att det gått bra för honom. Nu ville regissören Sofia Norlin se honom spela mot Pär Andersson – pappan i filmen.
– Han är ju en rutinerad skådespelare så det var väldigt pirrigt, berättar Alfred som efter sin andra provspelning gick på restaurang och åt sushi med sin mamma. Han ville fira att han klarat två provspelningar.
Då ringde telefonen igen medan han satt och åt. Den här gången fick beskedet att han fått rollen.
– Det var sjukt roligt. Jag tävlade ju mot elever från teaterlinjen, såna som har en grund att stå på när det gäller teater. Jag hade ju ingenting.
Inspelningarna gjordes i Kiruna vintern2012. Första tagningen i skarpt läge filmades i en kall lägenhet, på en säng med bar överkropp och ett gevär bredvid sig. Alfred som hade tränat hårt på manuset frös och tyckte att det kändes obehagligt. Stämningen var spänd.
– Ingen visste vem jag var och jag kände inte någon i filmteamet. Det svåraste var att hitta lugnet för jag var så jäkla nervös och verkligen totalspänd. Men det blev bättre efter varje tagning och jag lugnade ner mig.
Alfred trivdes under inspelningsdagarna i Kiruna. Av förklarliga skäl. Han är född i gruvstaden och känner att han har rötterna kvar trots att han blev Luleåbo redan som treåring. Farmor finns kvar i Kiruna. Under de lediga inspelningsdagar så körde Alfred och skådespelarkollegorna Sebastian Hiort Af Ornäs och Lina Leandersson runt i den blå bilen som är med i filmen. De lärde känna Kirunabor och gick in i avstängda vattenfyllda gruvgångar. Bland annat.
Alfred fick den färdiga filmen skickad till sig på mail några dagar före avresan till Stockholm Filmfestival i november men valde att inte titta på den. Han ville ha den stora bild- och ljudupplevelsen som bara en biosalong kan erbjuda. Det han fick se under filmfestivalen var någonting helt annat än han hade väntat sig.
– Filmen var över förväntan och när det gäller min egen insats så blev jag förvånad över att det såg så bra ut. Jag hade bara sett scenerna på en liten monitor under inspelningen. Efter allt efterarbete med ljud och ljus så var resultatet sjukt bra.
Nu när debuten är avklarad, vad känner du att du främst vill utveckla?
– Ska jag peka på någonting specifikt så är det dialogen jag skulle vilja förbättra, så att det låter ledigt och inte spänt. Jag hade en väldigt tung roll för en debutant. Daniel är nästan den tyngsta rollen i filmen. Jag skulle vilja prova på att spela andra typer av roller, mer mångsidiga roller med fler repliker.
Hur mycket av dig själv finns i Daniel?
– När jag skulle spela de mest frustrerande scenerna så tänkte jag på hemska jobbiga och irriterande stunder i mitt liv. Jag blundade, stängde av allt annat och gick in i minnena och blev det brutala jaget som jag är när jag blir jävligt arg.
– Men annars är jag och Daniel raka motsatsen. Han är väldigt ensam och dov medan jag är utåtriktad och har lätt för att prata. Det var en stor utmaning att vända på sin personlighet.
Alfred har haft en negativ bild av gruvstaden. Ur ett ungdomligt perspektiv så är det en död stad menar han. En svinkall stad med ett dåligt nöjesliv. Men efter att ha sett filmen har bilden börjat förändras.
– Det var sjukt roligt att se hur de lyckades framhäva allt det fina i Kiruna. När jag såg bilderna på gruvstaden på storbild så var det magiskt.
Igår hade Ömheten biopremiär och om två veckor kommer filmen att finnas tillgänglig via Telias video on demand. Alfred som redan har sett filmen fyra gånger är mest spänd och förväntansfull över kompisarnas reaktioner. . Han var nervös när han såg den med sin närmaste familj och beskriver det som en väldigt känslomässig upplevelse. Stolthet blandat med tårar.
– Det finns några väldigt dramatiska scener i filmen och jag fick själv tårar i ögonen när jag såg mina föräldrar gråta. De tyckte om filmen och min insats. Det kändes skönt och är det som är viktigast för mig.
Alfred vill nu avvakta och låta allt sjunka in innan han kastar sig in i nya filmprojekt.
Den 3 januari tillkännages vilka filmer och personer som nominerats till en Guldbagge och har en chans att bli prisad på galan den 20 januari. Ömheten är en av 41 svenska filmer som haft premiär under 2013 och förra veckan fick Alfred en inbjudan till galan där han kommer att finnas på plats bland den svenska filmeliten.
Om Ömheten blir prisad eller inte spelar mindre roll. Alfred känner sig redan som en vinnare.
Han antog en utmaning och lyckades ta den i mål.
– Det har varit en lång och omtumlande resa.