?Tittaj du på kalende?n??<br>?Nej. Inte så ofta. Något program har jag väl sett.?<br>?Den äj bja.?<br>Ovanstående konversation från en kassakö fick jag mig refererad för några dagar sedan. Det handlade om julkalendern i TV förstås ? men kanske också om något annat. Om den kategorisering som vi hamnat i när det gäller TV.<br>Det utgås på något sätt ifrån att ungdomar tittar på musikprogram, äldre gillar Gokväll och Bingolotto och barn-TV, det är lika med Bolibompa och julkalendern.<br>Rätt eller fel? Fel, när man lägger tablåerna efter vad man tror om sin publik. ?På eftermiddagarna lägger vi gamla svartvita filmer från 1930-, 1940- och 1950-talet, för då kan pensionärerna titta och minnas?. Ha, säger jag. Massor med pensionärer har så mycket att göra att de över huvud taget inte hinner med att se TV på eftermiddagarna.<br>Och vad skulle det vara för fel med att som 17-åring se Dimmornas bro eller något liknande?<br>Det sades att fler kanaler skulle ge oss mer att välja på. Vadå? Fem olika programledare som ger oss samma sorts ordgissningsprogram på fem olika kanaler. Tack, men nej tack.<br>Om ni undrar, så har jag också missat julkalendern. Fast den sägs ska vara ?bja?.<br>En annan bekännelse härmed: Jag har missat Lasermannen. Och det sörjer jag över, för jag har förstått att det var lysande TV-underhållning och ett tidsdokument som man borde ha följt. Flera i min bekantskapskrets har tagit upp Lasermannen som ett exempel på uppvaknande. ?Var det verkligen så här?? undrar de.<br>Själv minns jag mest den konstiga stämningen i Stockholm den här tiden. Man gick omkring och undrade vem som skulle bli nästa måltavla. Folk sökte med blicken efter röda prickar från lasersikten på varandras kläder, speciellt kvällstid när man stod och pratade i ett gathörn. Ett vanligt samtal blev en flackande jakt på röda prickar. Förvir--rande ?<br>Ingen har hittills kunnat förklara för mig varför det ska vara så olika ljudnivå på olika inslag i TV. Det kan inte vara meningen att det ska skilja så från del till del av samma program att det viktigaste redskapet i en tittares hand ska vara fjärr- och ljudkontrollen. Det är precis som om jag i denna krönika plötsligt skulle BÖRJA SKRIVA MED STORA BOKSTÄVER mitt i samtalet. Störande? I extremt hög grad. Och det tycks bara bli värre och värre. Jag söker verkligen efter en förklaring, men ingen tycks kunna ge mig den.<br>Expedition: Robinson tog slut i helgen. Fler tårar har väl knappats ljutits av en vinnare än Karolina. Låt oss nu bara säga tack och farväl, åtminstone på några år, till programidén.<br>Bäst på TV just nu:<br>1. Kunskapskanalen, som ger mig information och kunskap i väl genomarbetade program som skänker mig vetande. Det gör mig nöjd.<br>2. CSI, alla varianterna. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det finns inget annat program som gör att jag snabbar på stegen när jag är på väg att missa det.<br>3. Brottskod försvunnen. Spännande spänning med intresseväckande persongalleri.
