FILM: Nolan tar tillbaka Batman

Inget som helst snack om saken: Den här gången är det på allvar. Sexton år efter att Tim Burton re-lanserade Batman (nä, vi säger inte Läderlappen längre; inte ens tyst och för oss själva) så återställer Christopher Nolan honom på den nivå som känns totalt korrekt. Michael Keaton var Burtons Batman. Han avlöstes av Val Kilmer och till sist även av George Clooney, som beredvilligt erkänt att den filmen är den allra sämsta som han någonsin har medverkat i. Sedan tycktes den här filmiska franchisen, efter Bob Kanes ursprungliga tecknade serie, ha självdött. Och hade det inte varit för att Christopher Nolan hade intresserat sig för Frank Millers grafiska romaner, där han skildrar miljonärssonen Bruce Waynes gradvisa transformering till brottsbekämparen Batman och vad som var hans drivkrafter i det strävandet, så hade nog Clooney varit den sista Batman som vi fått se på film. Tack och lov så blev det nu inte så. För nu är det tillbaka till natten och i och med Christian Bale så introduceras vi för den allra bästa Batman någonsin. Inget som helst snack om något annat här heller. Bale dominerar Tidigare uttolkare av den svårmodige brottsbekämparen i Gotham har alltid fått stå tillbaka för de spektakulära skurkarna i respektive story. Jack Nicholson som Jokern, Danny De Vito som Penguin, Jim Carrey som The Riddle, med flera. Så inte nu. Bale dominerar handlingen på ett förtroendeingivande auktoritativt sätt och nu får vi vara med från början. Således skildras varför det blev just som en fladdermus som Wayne valde att maskera sig och den tragiska bakgrunden till hans solitära ställnings-taganden. Grejen med Batman är ju också att han är ? en alldeles vanlig människa. Inte någon superhjälte. Extremt vältränad och innehavare av diverse stringenta hjälpmedel men, dock, en människa. Nu har halva filmen hunnit avverkas innan Bruce Wayne tar på sig den kolsvarta dräkten och kickar i gång Batmobilen. Men sedan är det i princip också konstant action ända fram till slutet. Där det också känns som om det varslas för en fortsättning och personligen välkomnar jag väldigt gärna en sådan. Christian Bale, som vi senast såg som ett utmärglat människovrak i The Machinist, har biffat upp sig till fullständigt acceptabel status här och missar inte ett moment i sin roll som Bruce Wayne/Batman. Inledningsvis tränas han av sina mentorer Liam Neeson och Ken Watanabe, som dock visar sig ha delvis andra bevekelsegrunder för sina förehavanden än vad de ursprungligen antytt. Sedan anländer Wayne, som antagits vara död, hem till Gotham (som Chicago har fått vara kuliss för) och tar upp kontakten med sin pappas företag samt får nya mentorer ? i form av den trogne gamle butlern Alfred (Michael Caine) och Morgan Freemans olydige företags-tjänsteman. Fågelskrämman I Gotham råder korruptionen och kriminaliteten (för att inte tala om det eviga regnandet) oinskränkt. Tom Wilkinson spelar gangsterledare och Cillian Murphy är en ovanligt äcklig läkare, som också dubblerar som den groteske Fågelskrämman (The Scarecrow). Gary Oldman spelar för en gångs skull god och human, som den ende fortfarande legale polisen i omlopp. Och Katie Holmes är den målmedvetne stadsåklagaren (och Bruce Waynes gamla kärlek). Därmed är allt väsentligt sagt om förutsättningarna i Batman Begins och Christopher Nolan, med originellt tankfulla thrillers som Memento och Insomnia på sin CV, drar verkningsfullt i gång hela paketkittet. Och någonting fullt så här vulkaniskt kraftfullt och visionärt pulserande, var det ju ett tag sedan man upplevde inom genren i fråga på bio senast. Jo, Sin City finns ju förstås på repertoaren. Men den är mörk hela tiden och imponerar och fängslar på sitt alldeles speciella sätt, medan Batman Begins är flerdimensionell och fokuserar främst på sin huvudperson. Medan de övriga vackert får komma i andra hand och allt och alla bestämt placeras i den orubbliga miljö som det är frågan om. Staden har betydelse Själva staden Gotham har en stor betydelse här. Vilket aldrig har inträffat tidigare, men som känns som helt relevant. Och rollistan domineras av begåvade engelska skådespelare; såväl hjältar som skurkar. Vilket även det är helt och hållet som det ska och bör vara. Den klass och stilfullhet som Neeson (ok: han är irländare), Caine, Wilkinson och framför allt naturligtvis även Bale ger till helheten är helt enkelt ovärderlig. Och speciellt Liam Neeson rehabiliterar sig förresten mycket starkt här, efter några tidigare tveksamma insatser. Och med isbitsknäckande repliker som ?Ursäkta mig, jag har en stad att förstöra? från honom, så blir det aldrig fel. Batman Begins är inte bara den första realistiska serie-tidningsfilmen, utan även ett grandiost actionäventyr i sig. Det är, helt enkelt, bara omöjligt att stå emot den.