Fest och blues på bakgården ? andra delen

Bakgårdsblues 2
Manus: Bruno Öqvist
Musik: Tomas Isacsson
Regi: Björn Sjöö
Medverkande: Bruno Öqvist, Kjell Morin, Lars Lövgren, Lotta Asker, Lena Lahti, Sven-Olof Lumio
Magasinsgatan 25, bakgården samt Rikslänkarnas lokal
Premiär onsdag 18/2-04

Norrbottens län2004-02-19 06:30
Rolf Nilsén
Den evigt beundransvärde Bruno Öqvist, iförd skrynklig Beppe Wolgers-hatt och kommunalarbetarkläder, fortsätter i Bakgårdsblues 2 den rapsodiska folk(o)lustspelsballad om några av (de fiktiva) invånarna på Magasinsgatan 25 som han inledde i somras. Med den första Bakgårdsblues-uppsättningen.<br>Och då går det till så här att de första åtta?tio?tolv minuterna spelas upp utomhus. Oavsett om det är tio?tolv minusgrader, som det var vid premiären på onsdagskvällen, eller något annat.<br>19.00 kommer Bruno Öqvist själv utsnubblande ur gårdshuset.<br>19.02 är det dags för Kjell Morin att göra entré. Beslutsamt svängande den yxa som han strax ska börja klyva vedklabbar med. Nästan så att de sprätter i väg över det närliggande Rättscentrum.<br>19.04 anländer Lars Löfgren in på gården på en spark. Endast iförd ett badlakan. För övrigt naken. Ett värdigt offer för konsten.<br>19.06 kliver Lotta Asker ut på bron.<br>19.08 kommer Lena Lahti utstormande med en skurhink, vars innehåll hon tömmer i en snödriva.<br>19.10 kallar Rikslänkarnas ordförande i Luleå, Sven-Olof Lumio, in oss alla; skådespelare och publik, för att dricka kaffe och äta nybakade kanelbullar.<br>Efter denna raska etablering följer en i princip rakt på fortsättning av sommarens bakgårdsspel. Theo och Britta (Kjell Morin och Lotta Asker) gnisslar fortfarande mot varandra i sitt knaggliga äktenskap. Theos lillebror ?Snabben? (Lars Löfgren) förbereder sitt uttåg ur garderoben som homosexuell.<br>Gårdskarlen Eugen, alias ?Smygen? (Bruno Öqvist), är numera nykter. På heltid.<br>Ny i gänget är den med dubbla skinn på näsan försedda trappstäderskan Raja (Lena Lahti). Som både kan kasta en blöt skurtrasa i ansiktet på Theo och sjunga en finstämd visa. När så behövs.<br>Stundtals kan det väl halta något i dramaturgin här och det kan också kännas lite väl kampanjmässigt när spelet för en kort stund också dirigeras till att bli ett möte i Rikslänkarnas regi , men jag tvekar ändå inte när jag skriver att även Bakgårdsblues 2 besjälas av en stor och äkta våg av sympati.<br>Dessutom är jag svag för Kjell Morins energiska omkringsnubblande och hans regelbundet uppvarvade magnifika ?ilskor?, liksom för Lotta Askers ampra utbrott, Bruno Öqvists allmänt småfilosofiska framtoning, Lena Lahtis nonsensbefriade naturalistspel och Lars Löfgrens överteatraliska manér (även om det senare också kan tendera att bli lite för mycket av det goda; inte minst i den soarée som ?Snabben? förverkligar).<br>Föreställningen innehåller också en humanistisk kärna av förståelse för ?avvikande? ? som alkoholister och homosexuella. Vilket naturligtvis bara är hur vällovligt som helst.<br>Parentetiskt sagt kan det dock kännas som lite för mycket med två pauser. Folk kan dricka kaffe i alla fall. Låt termosarna stå kvar på borden. Det tappas onödigt mycket rytm i spelet här.<br>Men överlag är detta ändå en varm och djupt medmänsklig föreställning. Och sådana är det svårt att få för många av.<br>Samt: till sommaren blir det fortsättning på det här!<br>Då får vi veta hur det går för alla de inblandade. Och för Theos vedhög. Och för Martin Timell. Också. Plus att det blir gårdsfest då.<br>Någon gång i juli.<br>Då är det bara att återvända till Magasinsgatan 25.<br> <br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!